Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Men medgif, min Rudolf, att de hafva ett
riktigt serdeles sätt att behandla sina minnen! Han
förlorar en hustru, som gud och hela verlden vet
var all{ utom älskvärd; man sade också icke att
de just lefde något englalif tillsammans: man ville
tvärtom påstå alt den barske ryttmästarn rätt
tappert spelade husbonde. Icke destomindre har den
beskedliga salig menniskan ej förr lemnat honom
ensam med sin efterlemnade rikedom och de begge
små tvillingarne, än det blir en sorg, en sorg sä
djup, bitter och långvarig, liksom . . . om . . .
om. . , till exempel ... du förlorat mig! Nå,
min nådiga fröken svägerska deremot var förlofvad
med den älskvärdaste och vackraste karl jag
någonsin sett. ... Ja, det hjelper inte, Rudolf: han
var vackrare än du, och bestämdt vackrare än
ryttmästarn; också var det mellan den stackars
Gotthard och Lavinia en kärlek, som jag tänkte skulle
höra till det slaget, om hvilken jag läst att den
räcker ett stycke in i evigheten. Men hvad
händer! Fästmannen har icke förr kommit till ro
inom de fyra bräderna, än hon med ens upphör
att sörja. Jag var verkligen nära att syimma af
förvåning, då jag, ett par dagar efter
begrafnin-gen, kom för att söka trösta henne, men fann
henne så lugn, så kall, så likgiltig, liksom det
aldrig i verlden funnits en sådan person som
Gotthard L —
"Och likväl, du lilla pratmakerska, är
åtminstone Ludvigs förhållande helt naturligt. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
