Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Inte jag heller — det är förvånande, det
är visst det.“
“Förvånande ... det är ju s& att både
månen och stjernorna Ttunde falla ned öfver näsan
på en vid sådana ting! Famntag, kyssning,
brottning, spektakel... Nå nå, jag säger
ingenting, aldrig ett ord, för gudskelof jag kan både
se och inte se, men det kan jag då trygt spå
att här är något riktigt befängdt i väntningen,
och spott mig i synen, om vi inte snart få
annat väder!"
“Den der lilla... lilla.. .*
"... vindlekan, ja ja, just hon är det som
förrycker hela huset. Jag säger nu visst
ingenting på famntaget och kyssen, för, herre min
fader, inte är det någon dag för tidigt att de
börja lefva som kristna menniskor... men allt
det andra... ryttmästarn och grefve Adrian,
som bägge två ä’ så allvarsamma karlar annars
... Men tyst, är det inte grefven som kommer
utför trappan—jo, så är det med."
Grefve Adrian gick förbi, helsade ett
vänligt god natt och försvann nedåt allén.
"Kors, så sent!" sade fältväbeln.
“Han skall väl svalka sig efter
drabbningen... Min själ går han inte åt parken —han
såg så ledsen ut, stackarn! Jo jo, min kära
fältväbel, ingen vet hvar skon klämmer mer
än den, som har honom på. Nog kan grefven
hänga en glad skylt utanpå ibland, men jag
tror att han har sina svårigheter, han, som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
