Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans... Dock, hvad helst det är, har väl jag
någon rättighet att fordra hans trohet? Om tio
månader är allt detta förbi, och för mig må
han således gerna behålla sin älskarinna, om
han blott icke förolämpar mig genom sådana
anspråk som i dag... Likväl fordrar kanske
äfven vårt förhållande en viss grannlagenhet...
Hon rodnade verkligen, då hon fick se honom
— detta är något som jag sjelf sett och icke
blott hört af andra. “
Medan alla dessa fram och åter korsande
motsägelser upptogo Lavinias själ, gick minut
efter minut, tills vagnen fick en stöt, som
erinrade henne att ombyta ställning.
“Vägen är nu så jemn,“ sade ryttmästaren,
“att jag icke tror det du vidare blir oroad.
Jag tänker också ta mig en liten blund: det
är alltid sömngifvande att åka i mörkret.“
“Jag blott generar dig?“
“Om du icke sjelf finner platsen för
obe-qväm, så generar du visst icke mig.“
“Att han då icke vill begripa att jag är
så mycket mera generad!“ tänkte Lavinia, men
tyckte sig ändå icke kunna neka att åter böja
ned sitt hufvud, ty det var en alldeles
obegriplig makt i hans vilja, när han begagnade
denna ton.
Så fortsattes resan under ny tystnad.
Ryttmästaren tycktes verkligen sofva, och
Lavinia andades så sakta, att han måste tro
d&tsamqia om henne. Men nu blef Lavinia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
