Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna natt var förfärlig. Han hade sett avgrunden
avtäckt, och dock kunde han icke hindra sig att, i
trots av rysningarna, gång efter annan åter titta dit
ned, och för varje ny blick blev hans önskan endast
stegrad att förnya den ogudaktiga njutningen. Han
sag likväl icke blott de farliga av miljoner solstrålar
övergjutna blommorna, vilkas färgprakt ett dödligt
oga knappt kunde tåla, vilkas berusande ångor
dödliga lungor knappt kunde uthärda att inandas ... nej,
han varsnade även tydligt de svarta vägar, vilka i alla
riktningar slingrade sig omkring det bländande fält,
varpa blommorna växte, varsnade huru dessa vägar
oupphorligt fylldes med små, lättfotade
avgrunds-andar, som tjänstaktigt utbjödo sin hjälp att nå
blom-morna. Och till sist märkte han också hur utanför de
svarta vägarna stora, omätliga svalg gapade efter
rov...
För första gången — om det också var under ett
dubbelt rus — nalkades Justus’ själ brottets gräns...
an gick icke över gränsen, men han hade likväl stått
LXXXI.
Då Leonard följande morgon, efter sin första
utvandring, kom hem till frukosten, hade Justus ännu
icke visat sig nere.
»Ja, men nog tycker jag att, hur sent han än lade
sig, han kunnat vara fullsövd nu... vet du, skön
vännen, jag går upp och säger honom det?»
»Kanske borde du ej väcka honom?»
»Strunt... jag fick ju icke prata med honom på
hela dagen i gar?» Och Leonard gick, men han dröjde
icke lange borta. 1
»Nå?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
