Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVIII. Hoffmanns inflytande på Poes novellistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
dessa bägge porträtt tillkommit. Och dessa omständigheter
äro mycket snarlika. I Hoffmanns novell kan målaren Bert-
hold icke med sin sköna hustru som modell skapa den ma-
donnabild han ser i sina drömmar, förrän hans vrede här-
över brutit ned henne och medfört hennes död. Då, men
först då, står hustrun åter för honom i den ursprungliga
ideala skönhet som från början fängslat honom, och han
åstadkommer ett mästerverk av skönhet, uttryck och liv.
Men modellens liv har varit priset för tavlans liv. 1 Poes
novell åter älskar och dyrkar konstnären oavlåtligt sin mo-
dell, men konstnärslidelsen förblindar honom. Han ser
icke hur under hans arbete den unga kvinnans krafter ge
vika, hur det liv varmed han besjälar tavlan tages från
hans modell, och vaknar till besinning först när hon, i
samma ögonblick som porträttet är färdigt och han trium-
ferande utbrister: »This is Life indeed!» nedfaller död.
Ett porträtt, präglat av ett sällsamt liv, utgör en be-
tydande faktor i Maturins Melmoth, vilken, som vi sett, var
Poe välbekant. Med säkerhet hade Poe även läst den passage
i Goleridges Table Talk (1 maj 1823) där en historia be-
rättas om en man som mördat en annan och sedan stän-
digt förföljdes av visioner av denne samt slutligen efter
dessa visioner målade ett underbart levande porträtt av sitt
offer. Denna senare historia företer även så till vida en
viss likhet med The Oval Portrait som även här modellens
liv utgjort priset för mästerverket. Emellertid kan den in-
tima förbindelsen mellan The Oval Portrait och Die Jesui-
terkirche med hänsyn till de slående detaljöverensstäm-
melserna knappast på allvar betvivlas. Även här står Poe
som Hoffmanns överman i dramatisk effekt, ehuru det bör
sägas, att Hoffmann isynnerhet i denna sin novell synes
föga ha eftersträvat en dramatisk verkan; han synes ha
framför allt velat begagna tillfället att dels framlägga sina
egna tankar om konst, dels åskådliggöra konstnärens sub-
jektiva ställning till sitt ämne. Av den senare ger han f. ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
