Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
la
I 90
tystlåtne och inbundne drömmaren tycktes förvandlad,
berget hade öppnat sig, han steg upp med solen och
gick till Valdoniskogen för att skjuta kramsfogel och
beckasiner, han samtalade vid bordet med sina gäster
med en liflighet, en ström af friska känslor, nya och
rika tankar, som ingen förut skulle tilltrott honom.
»Han liknar en kristall, sade fröken Fleuron med
en talande blick på Paola, »dess facetter få först skön-
het och färg, när solen skiner på dem.«
Paola fann det alls icke så otrefligt der uppe i de
små rummen med bjelktak och hvitrappade väggar,
som hon i början tänkt sig; allt kom henne ljust och
vänligt till mötes, en ständig doft af hyllning och be-
undran omgaf henne. Zevaco satt och stirrade på
henne som på en lycklig uppenbarelse, Niolino be-
rättade historier för henne om de krigiske corsica-
nerna, om landets seder och bruk, och hon lyssnade
till honom med djup uppmärksamhet, änskönt det icke
intresserade henne det allra minsta. Till och med
gamle Santandra hade hon bragt under sitt herradöme,
han gaf akt på hvad hon företog sig, skrattade åt
hennes skämt och infall och betraktade henne med ett
uttryck, som hon rätt bra förstod att uttyda. Han
hade aldrig sett ögon så oskyldiga och milda, under-
stundom så befallande och anspråksfulla som hennes,
aldrig hört en stämma så blid och mjuk, och som
dock tycktes befalla till och med när den bönföll, det
låg någonting förnämt och aristokratiskt öfver hela
sd BA SSE
Fr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
