Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som oftast höllo till om aftnarna och sjöngo sina
sänger. Det berättas, att Lindblad en gång som ung
student hade tagit den li 11a flickan, som då var tre år
gammal, på sitt knä och frågat henne: ”Vill du bli
min lilla hustru, när du blir stor?” ”Ja, det vill jag
visst”, svarade flickan och slog armarna om hans
hals. i
Han förde nu ett lyckligt hemliv tillsammans med
sin unga maka. Allt som oftast voro gäster
församlade hos dem, och då var det naturligtvis musik och
sång. Då och då kommo också kamraterna från Lund
pä besök, och de gamla kära sångerna klingade då ut
i bygden ofta långt fram på natten. Ibland for han
till Lund och ledde en konsert och upplivade gamla
minnen tillsammans med vännerna.
Men inte många år dröjde det, förrän glädjen och
förnöjsamheten i det Lindbladska hemmet utbyttes
mot sorg och bekymmer. Han hade ett enda barn,
en liten dotter, som han höll mycket av, och då hon
rycktes bort av döden, greps han djupt av sorgen
häröver. Hans förut svaga hälsa hade ytterligare blivit
undergrävd av fukten och kölden i kyrkorna. Då nu
den stora sorgen kom, dröjde det inte länge, förrän
han blev sjuk. Under 14 månader fick han nu ligga,
till sängs, och äntligen en av de sista dagarna i
januari 1864 kom döden som befriare från plågorna.
Endast tre dagar före sin död hade han fullbordat sin
sista komposition. Det var sången ”Minnets tempel”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
