Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Präster, pansarbåtar och konstverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värt livet. Vi skämtade med honom hjärtlöst som
pojkar göra. Vi läste Norbecks teologi — eller
rättare läste icke — men där var icke tal om
djävulen i skolan, ty den gamle mannen trodde
icke på honom. Hans filosofi var mycket högre
än så. Ett litet avbrott i lugnet visavi djävulen
kom visserligen under konfirmationsläsningen, men
prästen var en ganska fin natur, han var blyg och
i besittning av en viss välgörande och
uppfostrande urbanitet mot oss pojkar. Djävulen
tangerades så litet att han själv borde ha känt sig som
en obehagligt överflödig person. Men han
tangerades i alla fall och däri låg det irriterande. I
gymnasium var man obesvärad av djävulen och
var kär i pensionsflickor. Jag kan inte påminna
mig att jag sedan min sejour hos den av staten
avlönade frireligiöse folkskolläraren någon enda
gång har tänkt med fasa eller ens intresse på
djävulen, fast jag gunås har yttrat mig i hans namn
många gånger. Jag gör det än, och nu efter
Dagens Nyheters modiga anlopp mot honom svär
jag helt ogenerat och söker uppfinna nya
kombinationer med användande av Fans mest originella
smeknamn.
Emellertid — Fan är en saga, ett barnaminne
för mig åtminstone. För prästerna måste han vara
något annat, en svekfull och ohederlig
bundsförvant, som ger sig i väg ur deras älskliga krets nu,
då de som bäst behöva honom. Nu borde de vara
intelligenta nog att lista ihop en ny djävul med
många flera klor på fingrarna och med ett
tagg-besatt gap, som osar mera svavel och fosfor än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
