Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Bone. — Dess karaktär och befolkning. — Philippeville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifvet af deras butiker och verkstäder (souk’s). Nu var
man med ens inne i österlandets besynnerliga verld, hvars
anblick i förstone förekom oss såsom någon sorts
fantasmagori. Den vimlande menniskomassan här företedde
profkartan på alla hudfärger, — ifrån den hvita, som är
sällsynt, till den svartaste svarta. Mellan dessa ytterligheter
bildas nyanserna af italienare, maltheser, turkar, mohrer
och araber. Och kostymerna sedan! Ingen maskerad vi
hittills skådat hade haft att bjuda på sådana
„karaktärsmasker“. Negern i skynken och klutar af alla färger,
hängande på hvarandra hur det passade, judar i vida byxor
och broderade jackor och judinnor utpyntade i så
skrikande färger som möjligt, fasonerade efter egen snitt;
negrinnor och andra svartbruna hexor prydande sin
vidunderliga fulhet med horribla turbaner i gräsgrönt, gult och
eldrödt. — Mohrinnor liknande vandrande säckar, (mest af
mörkblått bomullstyg voro dessa säckar) insvepta från
hufvud till fot, utan att någon mensklig form framskymtade
genom det täta omhöljet. Men se der en turk på sin
vackra eldiga häst! Han är ståtlig i sina vida mörkröda
bussaronger, sin hvita kaftan och sitt brokiga bälte
fullspäckadt med vapen. Han bär hurtigt sitt turbanprydda
hufvud och fraterniserar med en vacker grek i sin
nationalkostym. De ha ingendera samma vämjeligt smutsiga
och slarfviga utseende som landets egentliga innevånare,
araberna, hvilkas fattigdom öfvergår allt begrepp. Allt
hvad han eger, understundom, öknens solstekte son, är en
vid burnuss — af obeskriflig färg, som möjligen från
början varit hvit. Men han kastar burnussen från ena axeln
till den andra med ett egendomligt behag, som inte är utan
nobless, — jag ville nästan säga majestät. Hvad han bär
under detta skynke, befransadt af trasor, är oftast så
obetydligt, att det ej lönar mödan att talas om. Benen äro
alltid bara, så torra och svartmuskiga som hans landsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
