Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver Gabriela utgöt ett vattenglas, som hon fattat i
den högra.
Förvåning och oreda fyllde rummet, men gåfvo
sig snart luft i glada utrop af Rudolfs namn.
Onkeln blef härvid såsom yrvaken, och såg sig
om med förvirrade blickar. Slutligen, när Gabriela
åter öppnade ögonen, syntes sanningen för hans
tankar klarna, och han utsträckte armarna mot
ynglingen, som nu lemnade sin dyrbara börda åt fruarna
och föll i den tidigt åldrade mannens famn. Denne
tryckte honom med krampaktig styrka mot sitt bröst
och ropade i salig hänryckning: ”Herre, nu låter du
din tjenare fara i frid — ty — jag hafver nog, att
lhin son lefverl” — och härvid slutade hans kropps
och själs starka spänning med ett anfall af mattighet,
som nära nog liknade döden.
Man förändrade då hastigt rullstolen till säng,
och ville införa den i baronens rum vid salens andra
ända; meii som man hunnit tröskeln, och ville något
lyfta på stolen, för alt föra den deröfver, gjorde den
sjuke ett tecken med handen, öppnade ögonen och
sade sagta: ”håll!”
Han såg sig nu forskande omkring, såsom ville
han blifva förvissad, att icke hafva drömt. Når då
Rudolf och Gabriela från hvar sin sida om stolen, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
