Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan snyftade länge, men sade sedan: ”ack,
väldige jätte! jag älskar den der ynglingen.”
”Den lilla mannen?” frågade gråbergsgubben
bestört. ”Tycker du ej att den lilla stackaren är löjlig?”
”Jag är ändå mindre!” svarade flickan, slött.
”Vore han så stor som du, då skulle han förskräcka
mig. Han är fattig, der for kan jag arbeta med
glädje åt honom. Han förstår mig, och kan dela allt
med mig. Det stora gråa berget skrämmer mig; mer
älskar jag den lugna hyddan, skuggad af svala lindar.”
Gråbergsgubben var ganska ledsen, och teg
länge, ty han stridde med sig sjelf.
Men ändLligen’ fattade han sig kraftigt och sade:
”det bjelper ej med bättre.” Då satte han åter
flickan i dalen, der ynglingen fanns. Sedan stack han
ner bada sina stora händer i berget, tog två högar
med guld, och lade dem omkring de två älskande.
”Se så!” sade han — ”varen nu rika och lyckliga.”
Men ynglingen höll handen för flickans Ögon,
och sade sorgsen: ”0 väldige jätte, göm ditt guld.
Underjordens andar bo deri, och fresta menniskors
barn. De förblinda deras ögon, och göra dem
dåraktiga. Var rik, du starke, men låt den svage vara
fattig, att han må stärkas genom sitt arbete.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
