Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS
vi utsigt öfver den sjö, till hvilken strömmen skyndar
genom en skogig dal.
Det var till denna dal vi styrde vår
morgonpromenad, och följde en stig vid åbrädden. När vi
så-go hvaråt denna ledde, sjöngo vi om ”jungfrun som
gångar sig till sjöastrand.” Ofta stannade vi på
framskjutande uddar, för att betrakta den skenbart lugna
yta hvaruti samma vatten, som deruppe gjorde så
mycket buller af sig, nu framgick mot sitt mål och
återspeglade sina höga stränder, på hvilkas kanter de
mörka, allvarsamma barrträden och de ljusa björkarna,
såsom starka män och veka qvinnor, slöto sig till
hvarandra, under det en och annan af dem, mera
fåfäng och oförvägen än mängden, lutade sig fram
öfver djupet, såsom för att skåda sin egen bild.
När Amelie vid vår återkomst hörde oss
beskrif-va hvad vi sett, och huru vi ämnade åt flera håll
fortsätta våra vandringar, lofvade hon alt snart föra
oss åkande nt på obekanta vägar. Detta har hon
sedan några gånger gjort, och när vi då i hennes lätta
promenadvagn med hennes starka, säkra hästar
förspänd, tågat upp och ner för dessa branta höjder, har
jag känt både lust och mod att se mig omkring. Dock
har det förundrat mig, att man icke laggt
landsvägarna utmed vattendragen genom dalarna; men —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
