Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Kapacitetsutjämning: princip och mätinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
variabelt och inställes så, att rationsförhållandet
blir så nära som möjligt lika med förhållandet
mellan duplexkapaciteten och stamkapaciteten
för kabelledningarna. Härigenom vinnes, att samma
inställningar å de fasta kondensatorerna i den fjärde
bryggarmen i allmänhet kunna användas för såväl stam-
som duplexledningarna.
Vridkondensatorn D är en luftkondensator på
max. något över 2000 µµF. För att avvikelserna
från medelkapaciteten direkt skola kunna avläsas på
denna kondensator är dess skala graderad från —1000 µµF.
över O till +1000 µµF. Nollpunkten på skalan
svarar därvid i verkligheten mot en kapacitet på över
1000 µµF. Å andra sidan är den i brygganordningen
befintliga U-kondensatorn i stället graderad från
1000 till 1250 µµF. (jfr. nedan), under det
den i verkligheten har en kapacitet från O till
250 µµF. Svarar nollpunkten å D-kondensatorn,
såsom vanligen är fallet, mot en kapacitet på
över 1000 µµF, tages hänsyn härtill i den till
kondensatorlådan hörande kalibreringstabellen,
vilken anger de verkliga kapacitets värdena (med
fråndragna 1000 µµF.) för olika inställningar å
M-kondensatorerna.
De ovannämnda anordningarna med D- och
U-kondensatorernas skalor avse egentligen att
möjliggöra ett direkt uppmätande av avvikelserna
från medelkapaciteten, förutsatt att man känner
den verkliga kapaciteten för stamledningarna samt
rationsförhållandet duplex- till stam-kapacitet
för den under mätning varande ledaregruppen. M-
och U-kondensatorerna inställas härvid så,
att deras sammanlagda kapacitetsvärden (enligt
kalibreringstabellen) blir lika med medelkapaciteten
för stamledningarna, ökad med mätsladdarnas
kapacitet, och motståndet R inställes på ett
rationsförhållande lika med förhållandet mellan
medelkapaciteterna för duplex- och stamledningarna för
ledaregruppen ifråga. Avläsningarna på D-kondensatorn,
med positiva och negativa tecken, giva då för
stamledningarna direkt de sökta avvikelserna. För
duplexkretsarna erhållas de verkliga avvikelserna om
de avlästa värdena multipliceras med rationen. Då de
verkliga värdena emellertid äro direkt proportionella
mot de avlästa, räknar man vid skarvningschemats
uppgörande för duplexkretsarna alltid med de avlästa
värdena.
I praktiken är medelkapaciteten i allmänhet vid
mätningens början icke exakt känd. Man nöjer sig
då med att å M- och U-kondensatorerna inställa ett
antaget värde å medelkapaciteten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
