Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvithet och fraicheur åt den adliga ryska hyn. Ur
världskulturen utväljer Tsjitsjikov hvad han behöfver, och allt
det andra, som är för djupt eller för högt, reducerar
han med samma geniala lätthet som Chlestakov till två
dimensioner, förtunnar, förkortar och tillplattar det till
högsta möjliga grad af korthet och platthet.
Tsjitsjikovs tal om »två själars sällhet» och hans
uppläsning för Sobakievitsch af Werthers dikt till
Charlotte är ett i sitt slag värdigt motstycke till Chlestakovs:
»i flodstrandens skugga».
»Han hade ett medlidsamt hjärta och kunde aldrig
låta bli att ge en fattig en kopparslant» — sådan är
Tsjitsjikovs kristendom, hans kärlek till andra. Och
här hans hedendom, hans kärlek till sig själf: när han
står framför spegeln, »gör han sig själf en mängd
angenäma syrpriser, konstrar med ögonbrynen och
munnen och räcker till och med ut tungan, och till sist
slår han sig lätt på hakan» och utropar med rörd
ömhet: »Ack du lilla tryne där!» Kristendomen, som
utmynnar i välgörenhetens kopparslant, hedendomen, som
utmynnar i kärleken till det egna »lilla trynet» låta sig
lätteligen förenas till ett förnuftigt och ofarligt
mellanting, till ett »komfortabelt» tjänande af Gud och
Mammon samtidigt.
Det omedvetna, innersta väsendet i allt slags
positivism, i egenskap af lära om lifvets mening, från
Kon-fu-tse till Comte, är förnekelsen af änden och
häfdandet af människosläktets oändliga fortlefvande, oändliga
framåtskridande: vi ha det bra, våra barn skola få det
än bättre och så i all oändlighet. Mänskligheten är
icke i Gud utan Gud är i mänskligheten.
Mänskligheten själf är Gud, och någon annan Gud finnes icke.
Personlig odödlighet gifves icke, endast
människosläktet är odödligt. Hvart århundrade förvärfvar och
magasinerar för de kommande århundradena. Ett ändlöst
förvärfvande och hopande af dödt kapital — »döda
själar» — som aldrig depenseras — detta är
framåtskridandets omedvetna men absoluta innersta väsen.
Däraf dyrkan af förfäderna i den kinesiska, dyrkan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
