Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Sverige. Sigismund väntades sftart hem, och man
visste, att han kom ej blott stödd på en makt vida större än
Sveriges, utan med den romerska kyrkans skickligaste
förkämpar i sitt följe. I denna situation var det som hertig
Karl såsom riksföreståndare i spetsen för rådet kallade
Sveriges prästerskap till Uppsala, till, såsom det hette, ett »fritt
samtal», för att så söka vinna enighet i frågorna om lära
och kult.
I det yttre var detta Uppsala möte av ganska oansenliga
mått. Det var ej en riksdag, som i Västerås, utan blott ett
möte av präster, formellt en fortsättning av de gamla
pro-vinsialsynoderna. Hertig Karl och rådet voro visserligen
närvarande, men deltogo ej i förhandlingarna. Det gällde ju
ock blott ett »fritt samtal». Makt att i kyrkliga
angelägenheter stifta lag för Sveriges rike ägde dess prästerskap
naturligtvis ej. Men när det gällde frågor om lära och
gudstjänst skulle, efter redan hävdvunna, äkta lutherska
principer, läroståndet först säga sitt ord. Sedan gällde det, om
det också kunde få Sveriges folk i alla stånd med sig.
Se vi på den skara präster, som här samlats, blir intrycket
ej imponerande. Det är grovhuggna bondetyper utan många
spår av finare bildning. Föga vid är ock deras andliga
synkrets, och den beslutsamma falang, som tar ledningen,
sluter obestridligen inom sig mycken trångbröstad fanatism.
Det beslut, om vilket de ena sig, synes nog ock för en
modern människa föga vittna om andlig vidsynthet. Den
springande punkten är anslutningen till den oförändrade
augsburgska bekännelsen, »Augustana invariata». Och vad
det betyder, därom vittna tydligt nog de hårda
anathe-mata, som uttalas, ej blott över katolicismen, utan lika
hårt över kalvinismen och alla förmedlingsförsök i endera
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
