Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Förgasarmotorer av civilingenjör Tor Berthelius - Beskrivande del - Svängningsdämpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanterna kring oljehålen måste rundas väl för att underlätta oljetillförseln
och för att undvika lagerskador. Detta är speciellt viktigt vid blybronslager.
De flesta vevaxlar äro försedda med en oljeavkastarring omedelbart utanför
det bakre lagret. Denna tjänar till att förhindra oljan att uttränga i
svänghjulskåpan. Fig. 73 visar ett konventionellt utförande, som dessutom är
försedd med en tätning bakom avkastarflänsen (Plymouth). Vid vevaxelns bakre
ända finnes svänghjusflänsen, vilken är smidd i ett stycke med vevaxeln. På
vissa motorer (t. ex. Fiat) fästes svänghjulet medelst bultar direkt i bakre
ram-lagertappen utan att axeln är utvidgad till en regelrätt fläns, se fig. 74. I bakre
flänsen finnes i allmänhet även plats för det lager, som utgör lagring för
växellådans primäraxel.
Svängningsdämpare
Varje vevaxel har ett egensvängningstal för vridning (torsion), som, om det
kommer i takt (resonans) med kraftimpulserna, kan förorsaka brott på axeln
(se även sid. 125). Detta söker man undvika genom att konstruera vevaxeln så
att den får så högt egensvängningstal som möjligt. Härigenom bli de impulser,
som komma i resonans med axelns egensvängningstal, ofarligare (de ha mindre
amplitud). Men de möjligheter, man har att öka egensvängningstalet, äro
begränsade och man får alltid inom motorns normala driftsvarvtal
torsionssvängningar, som i längden kunna vara farliga för axeln. Dessa ge dessutom
upphov till oljud i transmissionsväxeln etc. och böra därför undertryckas. Detta
göres med s. k. torsionsdämpare eller svängningsdämpare.
För bilmotorer användas i huvudsak två olika typer av torsionsdämpare,
nämligen friktionsdämpare (fig. 75) och gummidämpare (fig. 76). De förra,
som bestå av en fjäderbelastad svängmassa, som via friktionsbelägg är
förbunden med navet, basera sig på den principen, att den vid rotationen skall följa
axeln och utgöra en del av denna, utom när axeln råkar i svängning.
Svängmassan skall då lösgöras från axeln genom att friktionsbeläggen slira. Man
har alltså en axel med variabel massa, dvs. variabelt egensvängningstal. När
axeln svänger dämpas svängningen av friktionsmomentet och axelns
svängningsutslag kan på det viset hållas inom tillåtna gränser. Denna typ, som
förekommer i ett stort antal variationer och är vanlig å större lastvagnsmotorer
(dieselmotorer), dämpar i huvudsak svängningar vid ett visst varvtal,
nämligen det till vilket massan och friktionsmomentet blivit avstämda. Diagrammet
i fig. 18 sid. 129 visar torsiografprov på en bilmotor med och utan en dylik
dämpare.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
