Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 741 —
Efter ett vänligt afskedstagande åtskildes derpå dessa
hjältar och gingo hvar och en till sitt folk. —
— Jag har talat, herre konung, min saga är slut, sade
Chicot nu och bockade sig.
— Du skall ha tack, min käre Chicot, svarade kun-
gen nådigt. Du kan din Homerus och du har roat mig.
Mins du ännu något af den store poetens verk så låt mig
höra det nu.
— Det mins jag, broder Erik, svarade narren upp-
rvmd öfver detta beröm. Befaller mig min kung att tala?
— Ja!
— Jag vill då berätta en strof ur nittonde boken af
Iliaden, der Homerus beskrifver, hur gudinnan Thetis öf-
verlemnar åt sin son Achilles nya vapen, som blifvit för-
färdigade af Yulcan, smeden, som hade sin verkstad i det
eldsprutande berget JEtna.
— Det är bra.
Narren bockade sig och började berätta:
— Sedan Achilles genom Patroclus’ fall hade förlorat sina
vapen, förmådde gudinnan Thetis Yulcan att med egen
mästerlig hand förfärdiga honom en ny och präktig krigs-
rustning i den förras ställe, hvarefter hon med dessa vapen
begaf sig till sonen Achilles, hvilken hon fann liggande
otröstlig öfver Patroclus’ döda kropp, begråtande förlusten
af denne sin hederlige och trofaste vän.
Gudinnan tilltalade honom då med ömhet sålunda:
— Min älskade son! Stilla din häftiga sorg. Kom
ihåg, att det ej är en dödlig menniskas, utan himmelens
egen hand, som gifvit dig detta slag. Sörj icke mera dina
förlorade vapen. Se här medför jag till dig såsom en skänk
af Vulcan alldeles nya vapen i de förlorades ställe och så
förträffliga, att de skulle kunna bäras af en gud.
Vid åsynen af denna präktiga gåfva tycktes Achilles
liksom vakna upp ur en dröm och han kände i sitt bröst
en slags gudahämnd uppvakna, hvilken snart blef synlig i
hans af ädel harm och vrede gnistrande ögon.
— Gudinna, sade han. Dessa vapen röja tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
