- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
632

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 632
hvilket hon smälte ned och närmade sig med detsamma
mannen, hvilken fortfarande låtsades sofva hårdt.
Han hade emellertid sina ögon ej fullt slutna och
märkte, att hon ämnade hälla den smälta metallen i
hans öra.
Han kunde nu inte längre tvifia på sin hustrus elakhet,
reste sig plötsligen upp, ropade på hjelp och lät föra för-
bryterskan i fängelse.
Liken efter hennes föregående män gräfdes upp och
hos dem alla fann man i deras öron bly, som måste blifvit
gjutet dit i smält tillstånd, hvadan den sexdubbla mörder-
skan ej undgick sitt välförtjenta straff.
Hon förvarades nu i Draketornet. Och i samma fän-
gelse, der sådana missdådare förvarades, hade man inför-
passat två så oskyldiga män som riddar Svante Holgerson
och hans son. — Helt visst voro de icke de enda oskyldiga
fångarne i Draketornets hemska hvalf.
Första dagen af sin vistelse i Draketornet var junker
Holger mera död än lefvande och äfven andra dagen visade
han mycket litet tecken till lif. Men derefter började hans
lifskrafter återkomma.
— Hvem är du, olyckskamrat? frågade fältskärn.
— En olycklig man, svarade junkern kort.
— Det förstår jag, utropade fältskärn; olyckliga äro
alla, som komma hit i detta fördömda näste.
— Jag är oskyldig till det, man anklagar mig för, för-
klarade junkern.
— Så säga alla, det kan äfven jag säga.
— Gud ser min oskuld, sade junkern.
— Då skall han allt ha pocker så goda ögon, inföll
fältskärn under ett rått och opassande skämt. Mina ögon
äro nu vana vid skymningen härinne, men fördöme mig
jag kan se er tydligare, än jag ser råttorna, som äro våra
trogna vänner och kamrater.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free