- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
571

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 571 —
Karin Månsdotter förstod, hvad han ville säga och jung-
fru Helena gissade dertill samt utbrast:
— I menen, att det är försent?
— Jag hoppas, att så icke är, svarade narren.
— Tag hand om väpnaren, Chicot, befallde Karin
Månsdotter.
— Det skall jag, kom, kamrat, sade narren till Torsten
och räckte honom sin hand.
Jungfru Helena, I följen mig, sade Karin och eder
kammartärna äfven. Dessa kläder skolen I utbyta mot
drägter enligt edert kön.
Hon gick ur rummet följd af jungfru Helena och Bolla,
hvaremot Torsten följde Chicot ut.
Jungfru Helena och Bolla blefvo af Karin Månsdotter
införda i den sistnämndas sofgemak. Karin var mån om,
att ingen af hennes kammartärnor skulle se de båda gos-
sarna, när hon förde dem med sig, och när de väl voro in-
komna i sofgemaket, sade Karin:
— Fort af med dessa trasiga gosskläder och ikläden
eder dessa drägter.
Hon lade fram några af sina egna, simplare kläder.
I, jungfru Helena, stannen här hos mig såsom min
kammartärna — viljen I det?
— Ja, stolts jungfru!
— Jag skall ej besvära er annat än för syns skull.
Eder egen kammartärna stannar till er uppassning. Men
så snart någon annan än jag ser er, hvem det vara må,
ären I kamrater. Jag skall låta förkunna redan denna dag,
att jag tagit mig två nya kammartärnor. Det blir det enda
sätt, på hvilket jag kan behålla er här för att låta er på
platsen arbeta för junker Holgers befrielse.
— Hvad I ären god, jungfru Karin! utbrast jungfru
Helena. Gud välsigne eder!
Tack, mina vänner, .tack för den önskan, I uttalen.
Den, som har Guds välsignelse, har allt.
Jungfru Helena neg utan att säga något.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free