Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 362
— Gasten är på mina fotter också! skrek jungfru
Helena.
— Gud vare oss nådiga! Aj !
— Hör oss ingen? Hjelp!
— livad vill man göra mot gasten? Aj!
— Vi äro förlorade! Hjelp!
— Ingen förmår något mot gasten! Aj! aj!
Jungfrun började emellertid lugna sig, — kanske ga-
sten öfvergifvit henne?
Nej, så var inte fallet. Bolla rörde sig litet och straxt
var gasten tillbaka på jungfruns fötter och åter började
hon skrika, allt hvad hon orkade.
Slutligen hördes brådskande steg af flera personer i
trappan.
_ Jungfrun skriker derinne! sade en grof stämma,
— Hjelp, Torsten, hjelp, hjelp! ropade Bolla, hvilken
väl känt igen sin fästmans stämma,
_ Bolla är också der, ropade han. Kom, godt folk!
_ Hvad är det? Hvad är det? ropade i detsamma en
klar qvinnostämma.
Det var fru Malin, hvilken äfven fått höra ropen.
Fru Malin hade haft en mycket ansträngande dag,
hvarför hon, sedan hon skiljts från sin dotter efter pro-
menaden till och bekännelsen vid svandammen, gått till
hvila.
Nu hade hon kastat öfver sig ett stort lakan och in-
svept i detsamma skyndade hon ut och sporde:
—- Hvad är det?
— Jungfrun och Bolla skrika, nådig fru! svarade,
Torsten.
— Gud hjelpe oss, hvad har händt! utropade fru Ma-
lin och hon sprang uppför trappan.
Torsten, hvilken var nära dörren och just i begrepp
att sträcka ut handen mot låset, stannade och lät fru Malin
springa förbi sig, då hon inte bjöd honom att fortsätta
vägen.
Det var så sed i dessa tider, att tjenarna, äfven när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
