Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 221 —
marken, om hon ens då gjort det, hvilket helt och hållet
varit beroende på, om hon sett uppåt höganloftsbron eller
inte. Och det var mer än antagligt, att hon inte alls kastat
sina blickar dit utan i stället spanat inåt skogen, och korsat
densamma i olika riktningar för att ertappa den försvunna.
Men nu skedde upptäckten genast till följd deraf, att
jungfrun icke kunde underlåta att sakta jämra sig tillföljd
af den smärta, som stelkrampen, hvilken fortfor, förorsakade
henne.
Hexan lutade sig öfver balustraden.
_ Är (Ju der, din odåga, sade hon och körde fram sina
knogiga fingrar mellan balustradens pelare samt grep med
kraftiga tag omkring jungfruns handlofvar.
_ X)u är fångad min dufva, sade hon och började deref-
ter häftigt ropa.
Vikingen, som sjelf var hemma, rusade ut med sitt folk
för att se efter, hvad som var å färde, troende att någon
fiende var kommen, hvarför de medtogo vapen och sköldar.
De blefvo snart varse jungfrun, hvilken återfått full
sans, sedan hexan gripit om-hennes handleder, då äfven
stelkrampen gått öfver och hon kunnat släppa taget om pelarne.
Nu sökte hon att rycka sig lös från hexan, ty hellre
ville hon ha döden än ny fångenskap, hvilken, det visste
hon, skulle bli hårdare än tillförene, ja, man hade ju hotat
att belägga henne med jernkedjor, om hon skulle göra for-
sök att fly.
Nu hade rymningen försökts — och vikingen skulle
utan allt tvifvel hålla sitt hotfulla lufte. Det var derför
inte underligt, att jungfrun hellre ville ha döden. Men
hexan hade starka fingrar, som inte släppte sitt tag. Jung-
frun hängde qvar utanför höganloftsbron, när stormstegar
sattes upp och hon af vikingens män togs ned.
Den arma beklagansvärda! — Vikingen rasade och lik
en furie störtade sig hexan öfver henne och så belädes hon
med tunga kedjor, hvilka nitades fast vid en stor sten, som
låg alldeles midt för borgen och hvarifrån hon hade utsigt
till höganloftsbron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
