Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 147 —
.-—■Nej!
■— O, Erik! Sorgligt är i sanning slutet på mitt annars
så glada bröllop. Låt mig slippa höra jemmerskri, låt mig
slippa höra profossens slag på de olyckligas nakna ryggar,
hvilka skola blöda under det grymma gisslet.
— Nej!
— Erik!
— Intet ord vidare derom !
— Min broder!
— Nej, »hans nåde hertigen», rättade hertigen henne.
Då föll prinsessan på sina knän och sträckande hän-
derna mot sin bror, sade hon i bedjande ton:
— Eders hertigliga nåde, utgif befallning, att spöpå-
larne åter nedtagas.
— Nej! Mycken sorg och mycket elände finnes Gudi
nog i min höge faders land, som jag en gång skall ärfva.
Mången brottsling går ostraffad; men de, som upptäckas,
skola lida sitt straff, det är såväl den borgerliga som den
gudomliga lagen.
— Nåd för–––––- - Cecilia! ämnade prinsessan säga.
Men hon hann inte tala ut meningen, förrän hertigen hastigt
vände sig om och gick ifrån sin syster, hvilken låg qvar
på knä på golfvet och sträckte bedjande sina händer ef-
ter honom.
— Grymme broder! Du vill inte höra en bön om nåd;
kanske en gång dina egna bönesuckar om nåd kunna för-
klinga ohörda! sade prinsessan harmligt för sig sjelf och
såg åt det dörrdraperi, bakom hvilket hertigen försvunnit.
Hon steg derefter upp och gick ut samma väg, hon
kommit.
Hennes första tanke var att följa efter hertigen. Men
hon ändrade straxt derpå sitt beslut och vände, som sagdt,
om samma väg, som hon kommit.
I lifsvennernas saf, dit nu flera svenner kommit, vän-
tade troget hennes småsvenner och företrädd af dessa gick
hon tillbaka till sin egen och hennes gemåls våning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
