- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
120

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 120 —
gen, hvilken troligen ingen mer än Chicot i hela slottet
kände till.
— Eders furstliga nåde torde stanna vid trappans ne-
dersta steg, medan jag lyssnar vid det öfversta, om man
går öfver våra hufvuden, bad narren.
Prinsessan villfor hans önskan och vig som en katt
klättrade Chicot uppför den branta trappan samt lyssnade
noga vid luckan.
— Det är alldeles tyst här ofvanför, sade han efter ett
par ögonblick. Eders furstliga nåde kan komma.
Prinsessan började det mödosamma uppstigandet och
kom helbregda till den plats, der Chicot var, ännu lyssnande
med spänd uppmärksamhet.
Allt var fortfarande fullkomligt tyst ofvanför deras
hufvuden.
— Nu släcker jag facklan, sade narren, Eders furstliga,
nåde torde hålla sig väl fast och inte tappa fotfäste i
mörkret.
Prinsessan nickade ett jakande svar.
Då släckte narren hastigt facklan och kastade den ned
i gången. Lika hastigt vände han på luckan.
En ström af ljus upplyste den plats, der de stodo.
Prinsessan gick hastigt upp genom luckan, narren följde
efter och slöt luckan efter sig på det noggrannaste.
Medan han höll på med detta arbete ilade prinsessan
från honom och upp i sin våning, der hennes gemål, som
sökt henne förgäfves, var i den största oro öfver hennes
bortavaro.
Narren sprang upp i sin kammare och stack sin bjel-
lerstaf i kåpan, hvarefter han skyndade in till hertigen,
hvilken njutit en lång och välbehöflig sömn, samt just då
vaknat och hade i sinne att befalla narren till sig.
Ingen i slottet mer än gref Edzard, prinsessan Kata-
rinas gemål, fick någonsin veta om narrens och furstinnans
underjordiska promenad; men i staden talades det med
bäfvan om, att det spökade i slottet och att stora olyckor
voro att vänta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free