Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 118 —
Och han trefvade sig fram i hopp att finna prinsessans
kropp, hvilken han ville försöka iyfta upp, ehuru han var
nästan öfvertygad om, att hans krafter skulle tryta under
detta arbete.
Hur han trefvade och trefvade, fann han inte den sans-
lösa furstinnan och han förstod, att han i mörkret gått förbi
henne, alldenstund han kommit i fullkomligt lä. Han an-
tog, att han kommit in i en af gångarna, ett antagande,
som var fullkomligt med sanningen öfverensstämmande.
Nu började han slå flintan mot stålet för att kunna
få eld på facklan, hvilket äfven lyckades och han fann då,
att han kommit ett godt stycke in i en af gångarne.
Lysande sig med facklan skyndade han tillbaka och
påträffade äfven prinsessan, hvilken låg utsträckt på jord-
golfvet blek som ett lik och utan tecken till lif.
— Ha då underjordens makter beslutat vår undergång?
klagade han. Hur få lif i prinsessan!
I detsamma släcktes facklan åter af en vindstöt.
Då blef narren ännu mera illa till mods och hans
onda sinne tog öfverband, i det att han utfor i vilda för-
bannelser.
Emellertid visste han, att han nu stod invid den af-
svimmade prinsessans kropp och han vågade inte taga ett
steg af fruktan att sedan inte hitta tillbaka till den sanslösa.
Han aflägsnade alla gnistor från facklan samt stop-
pade den i sin narrkåpa, hvarefter han lutade sig ned och
lyfte upp prinsessans öfverkropp samt släpade henne sedan
med sig in i den gång, som han trodde skulle leda upp
till den trappa, på hvilken de stigit ned från slottet.
När han väl var i lä, lade han åter ned sin dyrbara
börda och sökte ånyo att få eld på facklan för att under-
söka, om han var kommen in i rätt gång.
När flammorna åter lågade från facklan, fann han,
att han gått rätt, men prinsessan var ännu utan medvetande.
Den arme narren våndades svårligen. Hvarhelst an-
norstädes än just der skulle han kunnat skaffa den sans-
lösa hjelp — men der i den underjordiska gången var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
