Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 45 .. -
— Slottsvägarne kunna ha öron.
— Ni har rätt.
De samtalande åtskildes.
Emellertid hade prinsessan Cecilia dragit sig tillbaka
till sina rum i mycket elakt lynne och hon beslöt att rik-
tigt skvallra, på sin bror, när hon kom tillbaka till Stock-
holm. Då skulle hon kasta sig i sin gamla fars armar,
rycka i hans långa skägg, som hon plägade göra, när det
var något förtroende, hon ville gifva honom, eller då hon
ville tilltvinga sig ett löfte af honom.
Gamle kung Gösta brukade då vanligtvis bistert draga
hop sina buskiga ögonbryn, men det brydde hon sig inte
om. Hon kysste i stället hans ögon och log sitt solljusa
leende mot honom så länge, till dess att han med eller mot
sin vilja gaf henne det löfte, hon begärde.
Just på detta sätt hade hon burit sig åt, när hon af-
tvingade sin gamle far löftet om att få följa sin syster och
svåger nedåt landet på deras bröllopsfärd.
Nu skulle hon reta sin far att gifva hertig Erik en or-
dentlig skrapa och att han kunde göra det med besked,
det visste hon alltför väl. Hon hade mången gång sett
sin far förtörnad ooh då darrade hela hana omgifning och
ingen vågade utan befallning komma i hans närhet. Blott
hon, den yngsta, undersköna dottern, tordes det och mer än
en gång hade hon stillat den gamle kungens humör samt
framkallat ett leende på hans ovädersuppsyn. Hon hade
då alltid tyckt det varit, som när i naturen solens strålar
slita sönder åskmolnen och skingra dem.
Men denna gång skulle hon visst inte framkalla något
leende på sin fars ansigte. Nej, hon skulle i stället söka att
få honom att rynka ögonbrynen, det kom hon öfverens
med sig sjelf om. Erik skulle inte för intet ha förbjudit
henne att åka släde med gref Johan som körsven. —
Arma prinsessa! Hon skulle få se sin faders ögonbryn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
