- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
551

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 18. “Äras den som äras bör“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

551
blickade omkring på församlingen, gjorde hennes tysta
närvaro andra vältaliga och förde argumentet hem till
åhörarnes hjärta.
Att man visste en sak omfattad af en sådan kvinna
gjorde mycket för att rekommendera den.
Jag skall aldrig glömma första gången jag såg och
hörde Lucretia Mott. Det var i staden Lynn i Massa-
chusetts. Det var icke i en stor och präktig sal, där en
sådan som hon kunde synas höra hemma, utan i en liten
sal öfver Jonathan Buffums bod, den enda plats som till
och med i en så kallad radikal antislafveristad vid denna
tid stod öppet för ett antislafverimöte på söndagen.
Men på denna tid af små ting var platsens liten-
het ingen anledning till klagan eller knot. Det vår-
en orsak till glädje att en plats af något slag kunde fås
för sådant ändamål. Men Jonathan Buffums mod var vuxet
mera än detta.
Hon var klädd i den vanliga kväkardräkten, fri från
skrikande färger, enkelt, rikt, smakfullt och utan öfvei-
drift — ja blotta åsynen af henne var en predikan.
Inom få ögonblick efter det hon började tala, såg jag
icke mera framför mig en kvinna, utan en förklarad va-
relse som förde ett ljusets och kärlekens bud från den
oändlige till en omtöcknad och förvillad värld, som för-
irrat sig från sanningens och rättvisans vägar till hög-
modets och själfviskheteps ödemark, där friden är förlo-
rad och den sanna lyckan fåfängt sökes. Jag höide fru
Mott här, då hon var jämförelsevis ung. Jag har ofta
hört henne sedan, än i ett högtidligt tempel, än un er
bar himmel, men närhelst och hvarhelst jag lyssnat till
henne, har jag alltid känt mitt hjärta blifva bättre och
mitt sinne höjas genom hennes ord; och då jag sager
detta för min del, är jag säker att jag uttrycker tusen
dens erfarenhet. .. ,, .
Andligt befryndad med fru Mott var Lydia Maria

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free