Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 17. Sista gången jag skulle piskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
och iust då jag stod i begrepp att gå upp på höskullen,
smög sig Oovey in i stallet på sitt egendomliga satt,
grep mig plötsligt i benet ocli ryckte ned mig på stall-
golfvet, hvarvid min nyss läkta kropp erhöll en svår
skakning. Jag glömde nu allt om mina rötter och lhåg-
kom blott mitt löfte att försvara mig. Odjuret försökte
skickligt få en löpknut öfver mina ben, innan jag kunde
draga upp min fot. Då jag fann hvad han höll på med,
gjorde jag ett plötsligt hopp (min två dagars hvila hade
varit af mycken nytta för mig), och härigenom var det
utan tvifvel som han förmådde få mig till golfvet sa
tungt. Han hade misslyckats i sin plan att binda mig.
Då jag väl var nere, tycktes han tro att han hade mig
helt i sitt våld. Han tänkte föga att han stod inför
en hård kamp, men så var doek händelsen. Hvarifrån
den dristighet kom som behöfdes för att brottas med
en man hvilken fyrtioåtta timmar förut med sitt minsta
ord kunnat få mig att darra som ett löf i stormen, vet
jag icke; dock var jag besluten att strida och livad som
var ännu bättre, jag var i full färd därmed. Stridsra-
seriet hade kommit öfver mig, och jag fann mina fin-
grar fast slutna omkring tyrannens strupe, lika obekym-
rad om följderna som om vi stode som likar inför lagen.
Pärgen var helt och hållet glömd. Jag kände mig smi-
dig som en katt och var beredd på hvarje rörelse af
honom. Hvarje slag som han mattade mot mig pare-
rades, ehuru jag icke gaf honom några tillbaka. Jag
höll mig strängt till defensiven, blott hindrande honom
att skada mig i stället för att försöka skada honorn.
Jag slungade honom till marken åtskilliga gånger, då
han trodde sig hafva kastat mig dit. Jag höll honom
så fast vid strupen att hans blod färgade mina naglar.
Han höll mig, och jag höll honom.
Allt var godt så till vida, och striden var i det
närmaste jämn. Mitt motstånd kom alldeles oväntadt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
