Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Dödsstraffs verkställande utesluter möjligheten för brottslingen att genom ett förbättradt lefverne kunna försona sig med samhället - Så kallade oförnekliga psychologiska fakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 Rätta värdet af förenämnde så kallade psychologiska fakta.
art, inse lätteligen att den anonyme författaren låtit hänföra sig
af en allt för liflig och rik fantasi, då han sökt konstruera den
allmänna typen af en mördare. Hvad han i sådant afseende
anfört och som blifvit förklaradt vara »oförnekliga psychologiska
fakta , kan möjligen delvis passa in på de brottslingar, hvilka,
i afsigt att råna sig till annans egendom, föröfva mord, eller
på de lyckligtvis sällsynta individer, hvilka begå mord af
mord-mani eller af ett oemotståndligt begär att utgjuta blod,
beroende på ett abnormt, sjukligt tillstånd, som betager
gerningsmannen fullt medvetande och frihet att handla. Men vid de
mycket talrika fall, der bevekelsegrunderna till brottet äro
svartsjuka ’), sårad hederskänsla, obesvarad kärlek, hat framkalladt af
långvarig brutal behandling, missämja eller andra
missförhållanden inom familjekretsen, förtviflan under nödställd belägenhet,
religiöst eller politiskt svärmeri o. s. v. är det långt ifrån
sanning att hos gerningsmannen alltid finna ett »dolskt kallt,
oemottagligt väsende», »trotsig vilja», och ten sådan styrka hos de
dåliga begäran att ban starkare än andra menniskor omfattar
sin existens». Om man föreställer sig att mördaren, derest ban
förskonas från dödsstraff, alltid skall vara färdig att föröfva nya
mordgerningar, har man betydligt misstagit sig på »psychologiska
fakta». Erfarenheten talar derom ett belt annat språk,
vetenskapen likaså2). När det särskilda motiv, som, med afseende
på viss person, orsakat brottet, icke längre finnes till, är icke
någon rimlig anledning för handen att den, som en gang begått
mord pa just denne person, skall straxt vara färdig att åter
1) En jury i Frankrike skall vanligen finna sig uppmanad att
frikänna den qvinna, som öppet bekänner att hon kallblodigt mördat den,
som fläckat hennes heder, eller dödat sin otrogne älskare. Må man erinra
sig huru 1885 Madame Clovis Hughes i Paris, hvilken erkännt att hon i
afsigt att döda med berådt mod ihjälskjutit en man, som om hennes
vaudel utspridt förklenliga rykten, blef af juryn frikänd. Ett likartadt
frikännande erhöll 1880 i Paris aktrisen Marié Biere, som i afsigt att
döda med berådt mod skjutit 2 kulor genom lifvet på sin otrogne älskare.
— Jfr Prins: Loi sur la libération conditionelle en Belgique (i Bulletin de
la Société des Prisons. 1889. p. 188).
2) Jfr v. Holtzendorff: Das Verbrechen des Mordes s. 92 o. f.
och Die Psycliologie des Mordes s. 14. o. f. — Despine: jPsycliologie
naturel le. II. p. 386. o. f. — Donkersloot: Die Todesstrafe and die
Psy-chologie. Munster. 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
