Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Afrättningarnas antal minskadt efter 1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antalet sakfiillde för mord i genomsnitt oförändradt. 1(58
öppet uttalat, verkat till något forminskande af den allmänna
rättssäkerheten i landet. Antalet af mordgerningar för hvilka
illgernihgsmännen blifvit sakfiillde, har, oaktadt folkstockens
nämnda, icke obetydliga tillväxt under 25-årsperioden 1865—
1889 i genomsnitt icke undergått någon förhöjning,
såsom kan inhemtas af Chefens for Justitie-Depärtementet
embetsberättelser och efterföljande, på grund af dessa
officiela handlingar uppgjorda Tabell XIII.
Rättvisligen kan man icke förebara, att polismyndigheternas
bemödanden att beifra begångna brott varit slappare efter 1865
än fore detta år, så att af sådan anledning ett större antal
brottslingar årligen skulle hafva undgått rättvisans arm under
den sista 25-årsperioden än förut varit förhållandet. Då
sålunda rättssäkerheten i landet ingalunda kan sägas hafva lidit
någon minskning i anledning af lagändringen 1864, bör det
kunna antagas, att det alternativa straffhotet visat sig vara
tillräckligt kraftigt for att, såsom det blifvit sagdt, hos brottsligt
sinnade menniskor »betaga dem lusten att vidare motverka
statsändamålet». Man finner ock af ofvananförde Tabell X,
’ derest man från hela antalet under åren 1865 till och med
1889 till dödsstraff dömde personer eller 101
från-räknar de 23, hvilka enligt 1798 års krigsartiklar för
subordi-nationsbrott blifvit dömde till döden, men förskonats från
lifs-straffet,
l:o) att af hela återstående antalet 78 for mord ni. in.
ill dödsstraff af Hofrätterna under nämnde tidsperiod dömde
personer, i medeltal allenast 3,12 årligen till sådant straff’
blifvit dömde och att af alla nämnde 78 personer blott 9
blifvit afrättade; samt
2:o) att alla de öfrige 69 brottslingarne fått, antingen på
grund af Högsta Domstolens utslag eller i anledning af beviljad
nåd, i stället undergå straffarbete for lifstiden.
Häraf torde man ock vara fullt befogad att draga den
slutsats, att under de 25 åren 1865 till och med 1889, har
erfarenheten fulleligen ådagalagt att det lindrigare straffmedlet
af straffarbete för lifstiden för begånget mord eller
rån, hvilket Öfverdomstolarne tillämpat eller Kongl. Maj:t af
nåd täckts bestämma för det jemnförelsevis största antalet for
dylika brott sakfiillde brottslingar, visat sig vara lika verksamt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
