Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Den nya italienska kriminalistskolan om Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den italienska nya kriniinalistskolan om dödsstraffet. 96
menniskans temperament, samvetets röst blott superstitiösa
yttringar, måste all moralisk och rättslig ansvarighet, all
imputa-bilitet i egentlig mening hos henne bortfalla; och samhället kan
derföre icke heller i sann mening straffa den menniska, som
icke kan tillerkännas frihet att handla1), titan varit och förblifver
ett deterministiskt viljelöst offer for de hos honom eller henne
olyckligtvis befintliga psychiska eller fysiska anomalier1). Hvad
samhället har att göra, blir derföre hufvudsakligen, enligt den
den nya skolans lära, icke att straffa i detta ords rätta betydelse,
utan uteslutande att söka skydd emot de sociala fenomen, som
hittills blifvit felaktigt uppfattade och såsom brott bestraffade.
Det är util i tetsprinci pen, samhällets nytta, som allena skall
afses och tillämpas. För att skydda sig sjelf emot förekomsten
af dylika fenomen, bjuder denna lära samhället att helst för
alltid eller ock för obestämd tid från sig aflägsna (éliminer),
alla de individer, hvilkas handlingar förråda dylika anomalier,
(brottsling-födda) äfvensom sådana personer (brottslingar af
vana, i brott aterfallne, s. k. recidivister)3), hos hvilka man
kan frukta utbrott i handling af samma anomalier, hvarigenom
skada kan uppstå för enskilda personer eller for det allmänna.
När den nya skolans anhängare förkasta viljans frihet,
måste de ock ogilla lagstiftarens alla försök att i lag intaga
bestämningar af straff", hvilka, i överenstämmelse med den
allmänna uppfattningen af rättvisa, hittills blifvit satta i förhål-
anomalie — et la sainteté, qui est bien la vertu la pius complète, n’est
bien souvent que de Vhystfrie, et mëme, que de la folie moralen.
1) Ferri: I nuovi orizzonti p. 19 nekar menniskans frihet i viljan,
men medgifver henne dock spontanitet i sina handlingar. Konseqvent
måste han ock neka möjligheten af verklig ånger och moralisk förbättring
hos brottslingen. »Det är idealister», säger han, »som proklamera
möjligheten af ånger, som föreställa sig brottslingen såsom tillgänglig för goda
känslor, till och med känsla af heder. Den positiva vetenskapen tror icke
på någon förbättring, hvarken genom fängelser eller undervisning». Jfr
Dksjaud1n8: La méthode expérimentale appliquée au Droit criminel en Italie
(i Bulletin de la Société generale des prisons. 1888 p. 34 o. f.)
2) Jfr Actes du premier Congrès international d’Anthropologie
criini-nelle de Börne. p. 110—11, hvaraf synes att professer Albrecht vidhållit
den satsen: »qu’on ne peut dire que Thomme honnète soit un étre normal,
l’bomme criminel un étre anormal, et que la vérité est précisément datis
le contraire».
3) Garofalo: La Criminalogie p. 338 »La récidive est parfois un
des révélateurs les pius sürs de délinquent instinctif et incorrigiblea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
