Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - DJURSJUKDOMAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakben. Först gnoddes självsprickan
med ett s. k. sorep, snott
av svinhår. Sedan ströks på
hembränd trätjära. Därefter gjordes en
strumpa av läder, vari vitmossa
lades. Denna träddes på foten. Man
band till ovanför klövarna. Mossan
skulle vara fuktig, helst färsk.
För stötar och vrickningar användes
även vitmossa. Man lade den
på det sjuka stället och band om ett
omslag. Blöttes sedan med vatten.
Kungsljus och roten av "Goe Hinrik"
voro medel mot lungsjuka hos
kreatur, den sistnämnda särskilt hos
får.
Då kreaturen hade utsot fingo de
stämgräs.
Djuren beströkos med libbesticka
som skydd mot stingen.
(Sköllersta.)
Kalvkor.
När Jonsa Stina i Nävesta, Ekeby,
fick kalvko, så strök hon, så snart
kalven var född, ett kors på kalven
och ett på kon. Så strödde hon salt
på kalven och kon fick slicka honom.
Sedan fick kon ljumt dricka, med en
matsked kummin, svavel som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
