Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då stod ock jag på Manhems strand: och såg
En syn, hvars bild ännu min själ förtjusar.
Dess minne hjertat rör, som vinden susar
Med blommans vällukt öfver källans våg.
Det var en stund, ur evighetens sköte
Af bönen kallad, då i tryggad hamn
Stod Sverges skönsta hopp, och till dess möte
Gick Sverges kärlek med sin öppna famn.
Hvad menskor kläda hvarje kulles topp!
Hvad nya skaror än åt stranden ila!
Mot blåögd bölja allas blickar hvila,
Som hjertat hvilar mot ett himmelskt hopp.
Der ängen solar sig, der klippan stupar,
Allt i en glad, högtidlig väntan står;
Och sjön, med rörlig prakt af skepp och slupar,
De höga kommande till mötes går.
Re’n öfver den, på lätta vågors bryn
En vingad borg sin stolta sida sträcker,
Ock spiran kungalikt mot molnen räcker,
Och sveper flaggorna kring aftonskyn.
Hvad åskors dån den sänder! Berg och kullar
Upprepa dem i länge hörda svar.
Mot häpna böljan tunga molnet rullar;
En gyllne snäcka ur dess sköte far.
Den flyger fram; och fosterjorden ger
Sitt sköna segerbyte. Se åt stranden!
Der, räcker Oscar Josephina handen,
Der, Sverges Kung sin Maka återser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
