Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jahve är dock berggud och står i ett egendomligt
förhållande till slätten. Af 1 Kon. 20 22 ff. kan slutas, att det
rådt tvist därom huruvida Jahve vore en berggud eller en
slättgud, men enligt den egentliga amoritiskt-israelitiska
teorien var han berggud eller i allmänhet stormgud (= den
gamle Bel); så skildras han klassiskt i Davids lofsång 2
Sam. 22 (Ps. 18). Äfven af den gamla föreställningen om
bergguden som befruktande landet kvarstår flere spår,
exempelvis i Ps. 133, där till och med Zion får välsignelse
(med daggen) från Hermon. Salomos Höga visa, som enligt
hvad Wetzstein påvisat är nära besläktad med de
palesti-nensiska bröllopssångerna, vittnar äfven därom, att slätten
nedanför Libanon länge uppfattades som en brud, som
emellertid numera var Salomos gemål i stället för Amurri-gudens.
Det Israel, som triumferar i Debora-sången är alltså
amo-ritiskt* perizzeiskt. Af Jes. 24 lo synes att äfven rafaeerna
(“de döda“) ansågos få lif genom daggen från ofvan, liksom
Hermons dagg lifvar perazön-fälten. Perizzeer och rafaeer
sammanställas i Jos. 17 14 ff. Sannolikt är perazön
egentligen slätten mellan Libanon och Hermon-Antilibanon, ehuru
namnet sedan kunde användas om alla slätter som tänktes
befruktas från bergen, så t. ex. Jisreelslätten, där striden
nu stått. Äfven en rafaim-slätt kunde finnas annorstädes
än i Basan, så vid Jerusalem (2 Sam. 5 17 ff.) — Att döma
af v. 15 i Debora-sången är det Isaskars stam som är
huf-vudmakten i den ifrågavarande striden. Isaskar och
Sebu-lon äro Leastammar, ehuru de födts senare än de andra.
De äro alltså amoriter som framträdt något senare och väl
äfven kommit från annat håll än de andra Lea-stammarne
(rafaim-stammarne, Juda, Simeon och Manasse se sid. 169 ff.),
nämligen från Amoriterlandets inre, perazön-Israel i
Bikåla-dalen.
Då amoriterna här själfva göra anspråk på att vara
det rätta Israel, så är det naturligtvis icke att vänta att
de gifva sina motståndare detta namn; dessa äro helt enkelt
kanaaneer — åter ett bevis på att det är amoriter som
sjunga Debora-sången. Kanaaneerna hafva här många
konungar som förenat sig. Högst märkligt är att dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
