Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne - Smedens dotter. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han lystrade ej reveljen,
jag lät på ett laggkärl ljuda.
I tystnad skötte han bälgen.
Jag hade mig gladt åt hans middagsrast,
åt kälkfart på prästgårdsbacken;
men bälgen höjdes med samma hast,
och släggan slog lika tätt och fast,
och ingen om rast sig brydde.
I ässjan blossade lågor,
och järnen sitt gnistregn spydde.
Då blef mitt sinne med ens försagdt.
Jag stirrade stort på de tvenne;
det var, som en mörk, en tryckande makt
i stumheten all sin styrka lagt.
Där ute sken middagssolen
på snöig, glittrande gata,
och barnen kommo ur skolen.
Men ej kom Gertrud till bror och far
som eljes med middagsbudet;
ej syntes i dörren det ögonpar,
där alltid glädjen tindrade klar.
Hur gladt hvarje gång jag skådat
det rosenkindade anlet,
som broderns fristund bådat!
För dystert det blef mig där inne till slut.
Då hvilade smeden armen.
Han stod i tankar en lång minut,
så brast han omsider till sonen ut:
"Så må vi ändock väl rasta,
fast ingen till bords oss kallar —
vi kunna för det ej fasta!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
