Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ö
- ÖST ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖSTA, östa-dill, östa-före, -nolä, östan-vär,
-ätt, östa-sönna, s. austa.
ÖSTAN-I el. austan-i, adv. österut, i östra
sidan eller delen af. "Austan-i väggom", i östra
sidan af väggen. Vb.
ÖSTER-LE(D)EN, f. def. östra sidan, östra
hållet; så kallas trakten bortåt Ystad af dem,
som bo i Oxie och Skytts härad. "I hin uan
va ja ópp ad österleen". Öster-länning, m. en
som bor på österleen. Sk. (Ox., Skytts h.).
ÖSLÖF, s. öde.
ÖSTUNA, s. tun.
ÖTTER, m. s. hauter.
ÖT-VÄL, s. undar.
ÖV, f. elf. Dl. Fsv. ælf; fn. elfr.
Öv-daln, f. def. Elfdalen i Dl.
Öv-kall, m. Elfdaling. Dl.
Öv-räÐä, eg. elf-rör. Dl. (enl.
Kröningsvärd). Räđä af rä, rör.
ÖV, öva, öv-garn, övs-truten, s. wäva.
ÖVEL (ipf. övla), v. a. förmå, orka. Fl.
Jfr avl.
ÖVENDA-FULL, adj. öfverfull; eg. full
öfver ända ɔ: utöfver omfånget. S. Dl. Jfr
Dybeck, sv. vall v. s. 31, 49.
ÖVER-ATT, adj. återstående, öfverblifven,
öfverlopps. "Hä vadht int na överatt bådhti
kleningstygä". Vb.
ÖVER-BÖTTA, v. a. lägga nytt gärdsle på
gammal gärdsgård. Vg.
Över-bötta-staver, m. störpar, som då
till sådan lagning insättes med blott en hank
upptill. Vg.
ÖVER-DIVLA, v. a. 1 träta öfverända,
öfverbevisa, Överdyvla, id. Vm. m. fl. S. divla.
ÖVER-(D)JYFT, adv. (öfverdjupt), särdeles,
ovanligt; i nekande satser. "Dä va inte så
över-(d)jyft mä rikdommen". Kl. (S. Möre).
ÖVER-DRIVEN el. över-đröven, adj. utmärkt,
af bästa slag. Sk., hl.
ÖVER-DÄIL, m. öfra delen af qvinnolintyg.
Vb. Jfr yv-del.
ÖVER-DÄNGARE, m. en person som i sitt
yrke är andra öfverlägsen. Götal.
ÖVER-FLAA, v. a. 1 utskratta, bele. Kl.
ÖVER-FÄRELSE, f. ovanlig tilldragelse eller
händelse. "Dä va meg ajn överfärelse att ja
miste mi kvinna. Dä ä ajn överfärelse att en
inte kan sälja spannemål i år". Hl. (Viske h.).
ÖVER-GEV, v. a. upphöra. "Övergev nu!
annors val ja stikkjin (uttal. stittjin)". Fl.
(Nerpes).
ÖVERGIVEN, adj. 1) i hög grad förundrad;
förbluffad. "Ji vadht övergiven då ji såg
kóningen. Ji kan just val övergiven då ji sii sä
grann du jär"; 2) rådlös. Vb. Övergi’vi, glad,
yster, ostyrig (allt tillika). Fl. (Nerpes).
ÖVERHETA, f. def. 1) konungen. Svea-,
Götal.; 2) domare, fogde, länsman, Ög., vg., dls.,
sm; Ns. overhed, f.
ÖVER-HOMPLA, v. a. 1 anstränga med för
mycket arbete. S. Sk.
ÖVER-HÄNDT, adj. n. något som är gjordt,
öfverståndet. Sdm.
ÖVER-KRÄSELIG, adj. öfvermåttan kräselig.
Sk. (Onsjö).
ÖVER-HÖRD, adj, öfverlupen med begäran att
få låna något, t. ex. penningar. S. Sk.
ÖVER-KLEV o. över-klóv, m. klifstätta, ställe
på en gärdesgård, der det är lätt att klifva öfver.
Kl. (S. Möre).
ÖVER-LIV, n. fruntimmers lifstycke. Sk.
(Vemm., Ox.).
ÖVER-LÅNG, adj. långsam. Bhl. (Oroust).
ÖVER-LÖPS, adv. öfverlopps. Ul. Fsv.
ivirlöps. UL.
ÖVER-MASE, s. mase.
ÖVER-NÖT, u. tjur. Vg. (Elfsb.).
ÖVER-RINGEN, m. def. öfversta klassen på
Skara gymnasium. Den närmast lägre kallades
bókk-flyttningen, och den nedersta
kedd-flyttningen, f. def. Lärjungarne i öfversta klassen
benämndes över-ringare, i mellerata bókkar och i
nedersta keddar. m. pl.
ÖVER-ORD, s. ord.
ÖVER-SKYL, n. list af trä eller järnbleck ofvanför
ett fönster på utsidan. Kl. (S. Möre;. Jfr skula 1.
ÖVER-SKÓTT, s. skjuta.
ÖVER-SKRÄLL, s. skräll 2.
ÖVER-SKULLT, s. skullt 2.
ÖVER-STÖRA, s. staur.
ÖVER-SYNT, s. siå.
ÖVER-TÅG, n. 1) öfverdrag på kuddar och
bolster. Vb.; 2) liten barnklädning, som är
frammantill hel och baktill knäppes, óver-tåg, n. id.
Sk. (Ox.). Nära föråldr.
ÖVER-VERK, s. virka.
ÖVER VÅLL, s. vallda.
ÖVI-VÄNTAN, s. vån.
ÖVLÄT, n. övläta, f. oblat (vid den hel.
nattvarden). Sm. Öglätta, n. id. Vg. Fsv. öflete,
oflæti (öfflæte), n. UL. S. S. 1,164. Sv. Pr. K.
f. 107 v., 108 v., 109, 113. Sv. Pr. L. XX, s.
144. S. F. S. 6,324. Horol. f. 134 v. Cod. A.
13, f. 72; isl. oflata.
ÖVNE, n. förmåga, "Hon straffeserar sej
över övnet". Sk. (Ox., Skytts h.). D. evne; d. d.
övne (Outz., 67).
ÖVVRA SE, v. r. 1 1) tilltaga. "Sjuka
övvrar se"; 2) förkofra sig, kry upp sig. Sm.
Ävra sej, frodas; om säd. "Rågen äver sej".
Fl. (Nl.). Jfr fn. yfrinn, tillräcklig, öfverflödig.
ÖVÖLT, adv. ofantligt. "Övölt stark va han".
Sm.
Ö-ÅKER, s. öde.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0885.html
