- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
840

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - ÅLÄ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ÅLÄ

Å-LÄTTA, v. a. 1 hafva tillfälle att lemna
ifrån sig något, som en annan vill låna eller
köpa. Hs. (Db., Ljusdal).

Å LÖN, adv. lutande, liggande på sned.
"Gärs-gårn ligger å lön." Kl.

ÅM 1, m. halm. Dl. Fsv. halmber; fn. hálmr,
m. id.

Åm-kragna, s. krona.

Åm-strå, n. halmstrå. D1. (Mora). Jfr strä.

ÅM 2, m. växten ag: Cladium Mariscus. Nk.,
ög., öl. Ava-gräs, n. id. Vg. Jfr Fries, bot. utfl,
3,214,

Åm-öja, n. kärr solöga: Ranunculus
Lingua. Nk., ög., hvarest örten växer bland åmen,
hvadan det ej är underligt att dess stora
gullgula blommor fått namn af åmens öga.

ÅM, åmm, s. on.

ÅMA 1, m. morbroder, farbroder. Estland (Runö).
Fe. eam; fn. eam, id. Stephens, Old. Northern
R. M., pag, 272; fht, nht. oheim.

ÅMA 2, v. n. 1 ånga, lukta. Fl. (Ingo).
Åmma, v. n. 1 1) fläkta ljufligt, ånga. "Dä
åmmar", tenuissima aura spirat. Sm., vm.
(Fellingsbro); 2) ånga, ryka. "Du har supet, så dä
riktigt åmmar å de"; 3) utdunsta elak lukt.
"Nu åmmar du så", nu fjärtar du, så att det
luktar illa. Åmma på, blåsa på. Vg.

Åma 3, f. 1) väderpust; 2) röst, uttal.
"Presten har god åma". Fl. (Ingo). Jfr fn.
ómr, m. óman, f. "en dæmpet lyd, især den
der höres i frastand" (E. Jonssons ordb.);
moes, ahma, m. ande: πνευμα; fht. âdum; nht.
athem, ande; skot. oam, vattenånga; skr.
atman, m. ande: gr. ατμη, f. ånga.

Åmme, m. 1) ljum och mild blåst. Sm. ; 2)
ånga, imma. Sm., ög. (Ydre), vm.
(Fellingsbro); deraf åm-fartyg, n. ångfartyg. Sm.

ÅMA SEJ, v. r. 1 vara tillgjord, göra något
galet. "Dä ä inte värdt du åmar dej." Sdm.

Åmug, adj. dum, som gör något bakvändt.
Sdm.

ÅMA el. åmma, f. 1) daggmask, i allmänhet
ludna, borstiga larver (Larva sphinxi);
kålmaskar af slägtet Papilio. Allm.; äfven amma, f.
Sm. (Värend). Då man får se en sådan larv,
skall man tre gånger spotta åt honom och
hvarje gång säga: "tvi åmmeli åmma! åmmar du på
me, så åmmar ja på de." Vg. 2) fig. mycket
tjock menniska; skällsord. Sk. (Onsjö h.). N.
åma; isl. ámu-mađkr, m. daggmask, så kallad
emedan man dermed botade áma, f. rosen
(erysipelas).

Bjönn-åma, f. stor, luden larv. Dl.

Kål-åma, f. kålmask. Dl., hs.

Lov-äma, f. löfmask. Dl.

Vatt-åma, f. en slemmig mask, som visar
sig i våtväder. Hs.

Åmm-blest, adj. som blifvit blåst af en
åmma; en sjukdom, hvilken förmenas härröra
deraf att denna mask blåst på menniskor eller
kreatur, och består deri att de blifva svullna,
röda i huden eller ögonen. Botemedlet anses
vara följande: en person, som är född på en
söndag eller torsdag, blåser på den sjuke
genom ett åmme-glas, enligt uppgift, ett slags
pipig växt, som stundom finnes på rörpil.
Sk. (Ing.).

Å-MINNE, åmund, s. å 4.

ÅMME, s. åma 2.

ÅMT, adj. n. ankommet, något skämdt; egentl.
om kött eller strömming. "Dä smakar åmt."
Sdm. Jfr en, än, åma 2.

Å-MÅN, m. förändring genom tillökning eller
minskning. Ög. (Ydre). "Dä ä inte åmån", det
lönar ej mödan. Hs. (Ljusdal).

Å-månas, v. d. 1 1) oroas, icke kunna sofva,
uppväckas för bittida. "Ja ämånades i sömnen";
2) längta. "Han åmånades å vill hem". Sm.

Å-månsen, adj. 1) ej fullsöfd; 2) ångerköpt,
ledsen. "Ja ä så åmånsen å hannela. Nu ä
han åmånsen å vill ej ha flekka". Sm.

Å-MÄLA, v. a. 2 klandra, anmärka. Bl. Fn.
ámæla. Jfr. mäla 1.

Å-mäle, n. tadel, klander. Bl. Fn. ámæli.

Å-mäling, m. dum, drumlig, otymplig
varelse (eg. tadelvärd varelse). Vm. (Fellingsbro).

ÅM-ÖJA, s. åm 2.

ÅN, f. 1) egentl, bestämdt arbete; en sträcka
af en åker eller äng, som hvarje arbetare tager
på sin lott för att afskörda; ett lieslags bredd,
eller den del af tegen, som en slåtterkarl
afmäjar, der han framgår. "Han har fått för stor
ån". Sm., kl. Von, f. id. Vb., åm. "Ränsa en
ån". Ög. (Ydre). Ån el, åne (pl. åner), m. id.
Vg. (Elfsb.). Slotter-von, f. id. Vb. Deraf
åne-bror, m. ett på anen mötande ställe, t. ex. en
sten, ett rör m. m., hvilket vid rensning, slåtter
eller mäjning icke erfordrar arbete, utan får
öfverhoppas till lindring deruti; 2) så stor bredd
af en åkerteg, som sades mannen besår i den
rigtning han framgår. Von, f. id.; deråt sä-von,
f. den del eller bredd af åkern, hvilken
uppdrages för den, som sår. Vb.; 3) i allmänhet,
hvad man i andra förrättningar kan omfatta.
"Ta hela väla i en ån", företaga stora och
vidsträckta saker. Ög. (Ydre). Fn. önn (gen.
anna), f. syselsättning, bestämdt arbete; anna,
verkställa, fullgöra. Jfr and 2.

ÅNA SEJ, s. unna.

ÅND-KART.m. ej fullvuxen and. Sdm. Jfr ånn.

ÅNDER-STÅNG, ånderstångs-navare, åndra,
s. andra.

ÅND-VAGN, s. and-vagn, under vagn.

ÅNG (kompar. änger), adj. trång. Kl. "Ångt
rum." Sdm., ög. Ångt, adv. trångt. Nk. Fn.
ángr, aungr, öngr, adj. trång, knapp; d. ang;
fht. angi, engi; nht. eng; fe. enge; moes.
aggvus; lt. angustus, id,; gr. αγυια, f. trångt pass ;
αγχι, adv. nära; εγγυς id.; skr. anga, id. (af
ang, att närma sig).

Hång å tvång. I talesättet: "leva i hång
å tvång", lefva utan att hafva sin frihet eller
der man icke unnar en något godt. Vm.
(Herv., Id.). Hång står troligen i st. f. ång,
n. trångmål, hvarvid h utgör föreslag, såsom
stundom brukligt i några landskap.

Ång-brysted el. bryst-ångd, adj. som har
tryckning öfver bröstet. Ög.

Ånger, adj. 1) ängslig, bedröfvad (bragt i
trångmål). Ul., jtl. Angse, Vg., sm.; ångsen,
Hs., nk.,ög., sm.,kl.; anger, id. Vl. 2) vred.
Vl. Jfr anger.

Ånger-bytt el. angerbytt, adj. missnöjd.
Vb., fl.

Ånger-böks, f. som är ångerköpt. Sdm.

Ånger-mus, f.,näbbmus: Sorex vulgaris,
araneus, Sm., hl., sk. Anger-mus. Kl. D.
angermus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0870.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free