Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - ÅLÄ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅLÄ
Å-LÄTTA, v. a. 1 hafva tillfälle att lemna
ifrån sig något, som en annan vill låna eller
köpa. Hs. (Db., Ljusdal).
Å LÖN, adv. lutande, liggande på sned.
"Gärs-gårn ligger å lön." Kl.
ÅM 1, m. halm. Dl. Fsv. halmber; fn. hálmr,
m. id.
Åm-kragna, s. krona.
Åm-strå, n. halmstrå. D1. (Mora). Jfr strä.
Åm-öja, n. kärr solöga: Ranunculus
Lingua. Nk., ög., hvarest örten växer bland åmen,
hvadan det ej är underligt att dess stora
gullgula blommor fått namn af åmens öga.
Åma 3, f. 1) väderpust; 2) röst, uttal.
"Presten har god åma". Fl. (Ingo). Jfr fn.
ómr, m. óman, f. "en dæmpet lyd, især den
der höres i frastand" (E. Jonssons ordb.);
moes, ahma, m. ande: πνευμα; fht. âdum; nht.
athem, ande; skot. oam, vattenånga; skr.
atman, m. ande: gr. ατμη, f. ånga.
Åmme, m. 1) ljum och mild blåst. Sm. ; 2)
ånga, imma. Sm., ög. (Ydre), vm.
(Fellingsbro); deraf åm-fartyg, n. ångfartyg. Sm.
Åmug, adj. dum, som gör något bakvändt.
Sdm.
Bjönn-åma, f. stor, luden larv. Dl.
Kål-åma, f. kålmask. Dl., hs.
Lov-äma, f. löfmask. Dl.
Vatt-åma, f. en slemmig mask, som visar
sig i våtväder. Hs.
Åmm-blest, adj. som blifvit blåst af en
åmma; en sjukdom, hvilken förmenas härröra
deraf att denna mask blåst på menniskor eller
kreatur, och består deri att de blifva svullna,
röda i huden eller ögonen. Botemedlet anses
vara följande: en person, som är född på en
söndag eller torsdag, blåser på den sjuke
genom ett åmme-glas, enligt uppgift, ett slags
pipig växt, som stundom finnes på rörpil.
Sk. (Ing.).
Å-månas, v. d. 1 1) oroas, icke kunna sofva,
uppväckas för bittida. "Ja ämånades i sömnen";
2) längta. "Han åmånades å vill hem". Sm.
Å-månsen, adj. 1) ej fullsöfd; 2) ångerköpt,
ledsen. "Ja ä så åmånsen å hannela. Nu ä
han åmånsen å vill ej ha flekka". Sm.
Å-mäle, n. tadel, klander. Bl. Fn. ámæli.
Å-mäling, m. dum, drumlig, otymplig
varelse (eg. tadelvärd varelse). Vm. (Fellingsbro).
Hång å tvång. I talesättet: "leva i hång
å tvång", lefva utan att hafva sin frihet eller
der man icke unnar en något godt. Vm.
(Herv., Id.). Hång står troligen i st. f. ång,
n. trångmål, hvarvid h utgör föreslag, såsom
stundom brukligt i några landskap.
Ång-brysted el. bryst-ångd, adj. som har
tryckning öfver bröstet. Ög.
Ånger, adj. 1) ängslig, bedröfvad (bragt i
trångmål). Ul., jtl. Angse, Vg., sm.; ångsen,
Hs., nk.,ög., sm.,kl.; anger, id. Vl. 2) vred.
Vl. Jfr anger.
Ånger-bytt el. angerbytt, adj. missnöjd.
Vb., fl.
Ånger-böks, f. som är ångerköpt. Sdm.
Ånger-mus, f.,näbbmus: Sorex vulgaris,
araneus, Sm., hl., sk. Anger-mus. Kl. D.
angermus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
