831 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VÄR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VÄR

Vär-bror, m. svåger (egentl, mannens bror).
Sm. (Vestbo). Fn. verbróđer; n. værbror.

Var-far, m. svärfar (egentl, mannens far).
Bhl. Fn. verfađer; n. værfar.

Vär-syster, f. svägerska (egentl, mannens
syster). Sm. (Vestbo).

VärL el. verl, f. verld. Vg. Väl, f. Vb.;
vär, val, f. Sm. Deraf världs-girugur, s. gir.
Fsv. væruld, værald, værild, væreld, f. verld.
HL, SML. S. S. 1, 60; fn. veröld; fsax.
werold; fe. veorold; fht. weralt nht. welt; e.
world; ns. werld; d. værd.

VÄR, vära, värakt, vär-beta, -bor, -fälla, -kula,
-kvänn, -leka, -näsa, -rot, -skröpo, -spänning,
-stabbe, -villa, -vipp, -ålla, s. väder.

VÄR, s. vädrä.

VÄR, värs, s. var 1.

WÄR, s. wärr.

VÄRA 1, s. vara 1.

VÄRA-HORN, -lamm, väre, väre-torn, b. vädrä.

VÄR-BROR, a. vär.

VÄRD 1 (pl. -ar), m. marskalk vid allmogens
bröllop och andra gästabud. Allm. Fsv. værdh,
m. värd. S.S. 2, 49; fht. wirt; nht. wirth; ns.
werd; d. vert; moes. vairdus.

Värdskap, n. mindre gästabud. Bhl.
(Oroust). Fsv. værdskap, n. lag, följe, umgängelse.
Legend, s. 194,508; værdskap, n. a) id, S.F.S.
4, 521; 6, 287. S. Bern. f. 77 v. Cod. A.
27, f. 99 v.; b) gästabud. Valentin, s. 5;
fht. wirtscaft, f. gästabud; d. d. verdskap; n.
værskap, id.

VÄRD 2, s. varda.

WÄRDA, s. varda.

VÄRE, väri, värj, värjnings-gard, värn, s.
vara 1.

VÄRELSE, s. vara 1.

VÄR-FAR, s. vär.

VÄRG, värj, s. dverg.

VÄRING, m. halfvuxet svin. Sk. (enl. Ihre).
Ordet, troligen föråldradt, är måhända
beslägtadt med fsax. var, m. gris; fht. farah. Jfr far,
m. fargalt, fara, fära, afla.

WÄRK, m. var (i ett sår eller öga). Dl,
(Mora). Jfr fn. vergr, adj. oren; verga (i ny-isl.
uttal, verka,) v. a. smutsa, göra oren; mht. warch,
smuts.

VÄRK, värka, värken, värk-järn, -ört, s.
virka.

VÄRKEN, s. vaske.

VÄRKÄLIT, adj. n. svårt att begripa, lära. G.

VÄRL, s. vär.

VÄRLING, m. ett slags fiskredskap i bäckar;
ett nät mellan två stakar, hvarmed fisk
invefvas. Ög. (Ydre).

VÄRME 1, (pl, Värmar), m. Vermländing.
Nk., vg., vl., dl. (Mora). Värming, m. id. Nk.
Fsv. Værmar, m. pl. Vermländingar. SML.; fn.
Vermar el. Vermir, m. pl. id.

VÄRME 2, värmsla, värmsle-språng, värnsla,
värsel, värsla, värsla-såg, s. varm.

VÄRMING, s. värme I.

VÄRN, värna, värning, s. vara 1.

VÄRPA (pr. värpur, pl. värpe, ipf. varp, pl.
vurpu, sup. vurpi,) v. a. o. n. 1) egentl, (i
fornspråket) kasta. Deraf i munarterna kal-varp,
varp, varp-gårn, varpla, varp-nät, varps-pälar,
varpå-fleis, varpä, vurpa, vurpanne, värpel,
värpe-länk, för hvilka här nedan redogöres; 2) värpa
(ägg). G. Värpa (pr. värp, ipf. varp, sup.
vurpi,) V. Dl. (i Ö. Dl. sv. bö)n.); värpa (ipf.
varp el. värpte, konj. vurpe, sup. vurpit, vurpet
el. värpt, p. p. vurpen, varpen, värpen), id. Ög.,
vg. Jfr nht. "junge werfen"; höll. "kalveren
werpen", kalfva; 3) hafva fallenhet för, vara
vuxen till något, vara "slängd" i. I donna
betydelse användes verbet blott i præt. part. "Han
ä inte vurpen te dä". Sm., vg. Ordet brukas
äfven spefullt om en som uträttar sina sysslor
dåligt. "Dä va en vurpen!" Vg. (Vertofta h.).
Jfr ut-vindad. Fsv. varpa, v. a. kasta; fn. verpa
(ipf. varp, pl. urpum, sup. orpit), a) kasta; b)
värpa (ägg); c) varpa (väf); fsax. werpan; fht.
werfan, werphan; fe. veorpan; ffris. werpa; holl.
werpen; ns. warpen; nht. werfen; e. warp;
moes, vairpan (varp, vaurpun, vaurpans), kasta;
mlt. guerpire, id.; d. værpe, värpa (ägg);
n. verpa (varp, vorpe), id.

Kal-varp el. kall-varp n. en hop ris och
sten, som vanligen ligger vid små korsvägar i
skogen och underhålles derigenom att hvarje
kommande ditkastar något,. G, Jfr varp 1.

Mull-varp (pl.-ar), m. mullvad: Talpa
europæa. Kl, dls. Fsv. moldværpl, mulvarp,
m.; fn. moldvarpa, f.; jfr sid. 427 a.

Órv, n. lieskaft. Detta ord hörer till denna
rot. Jfr sid. 490. Mht., nht. dial. worp; nht.
dial. wurf.

Slaka-varp, s. slak.

Varp 1, n. sammankastad ris- eller stenhög
på det ställe (vanligen vid vägen), der någon
af våda eller genom dråp omkommit. Sk.,
vg.,dls. Varp, mann-varp, Kl.; varpe, n.
Bl.; värpe, n. Sm. (Värend); båla-hög,
m. Sk. (Onsjö); vård, m. Sdm.; vål, våle,
ris-vål, m. Vm.; strig-hög, m. Nk. (vid
Ramstigen och på Käglan); vål-kast, n. id. Ög.
Jfr Hyltén-Cavallius, Värend 1, 487.

Varp 2, m. 1) (såsom i riksspr.)
uppränning till en väf. Vårp, m. id. S. Sk.; 2)
inslag i en väf; Vg. (enl. Ihre, DL. 193).
Väfft, m. id. Vg. Fn. varp, n. = varp, m. 1
& 2 (Hald., Egils.); fe. vearp, uppränning till
en väf; fht. waraf, warf, m. id. (Graff 1,
l039); mht. warf, m.; nht. werfte; swz.
(Appenz.) werpfa, f. id.; fe. vearp; e. warp,
inslag i en väf.

Varpa 1, f. fint strömmingsnät (bestående
af fem skötar). Sdm. m. fl. Fsv. varpa, f.
not. UL. MELL.; fn. varpa, f. id.

Varpa 2, f. 1) egentl, kast; gång (vicis).
"I denna varpan. En varpa till". Kl.; 2) ett
antal af 12 par gärdslestakar. N. G. Na. warf,
gång (vicis). B. W. B. 5,194.

Varp-gårn, n. ränningsgarn. Fl. (Öb.).
Varpis-garn, n. id. Fl. (Nl. f enl. Hipping).

Warp-nät, n. dragnot; nät el. not med rep
i båda ändarne att dermed varpa, in nätet el.
noten. Dl. (Elfd.). Fn. varpnet; holl.
werpnet; nht. wurfnetz.

Var(p)s-pälar, m. pl. varpstänger, hvarpå
garnet varpas till väf. Hs. (Db.). Jfr ränn-trän.

Varpä, f. en rund på båda sidor flat sten,
hvarmed man kastar till målet i spelet:
"kasta varpä". G. Varpå-fleis, m. id. G. (F.).

Vurpa, f. vurpanne, n. 1) kast; 2) gång
(vicis). Nk.

Vårpa, f. varpa, redskap vid varpning till
väf. Sk,, hl.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0861.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 831 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|