Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VÄD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄD
träd fälles och i fallet dödar någon menniska
blir hon en u-väjrs bog o. s. v. Hl. (Skällinge).
Ver-baL, adj. väderbiten. Vb. (Nysätra).
Jfr fn. barđr, p. p. af berja (ipf. barđi), slå.
Ver-hveller el. väder-hvell, f. ett slags
fogelskrämma, som har vingar likasom en
väderqvarn och hamrar som slå på "stylet". I
blåsväder sättes hon i rörelse och håller då
genom sitt skrammel sparfvar på afstånd från
sädeshässjor, krydd-gårdar och åkrar. Vb. Jfr
hwälla.
Verått, f. väderil; elakt väder. Jtl.
Väder-björn, m. det stora trä bak i en
väderqvarn, hvarpå qvarn-axeln hvilar )(
lättbjörn, frammantill. Sk.
Väderfisk, m. Gasterosteus Spinachia,
L. Sk. (Mölle fiskläge).
Väder-gallar, m. pl. molnfläckar, som
förebåda annalkande storm. Kl.
Väder-hållt, n. väderlekens beskaffenhet.
Vb. Jfr väråtta.
Väder-kallt, adj. n. kallt af blåst. Åland.
Wäder-Ås, m. väderil. Dl. (Elfd., Våmh.).
Wäder-wind, m. Dl. (Våmh.).
Wädur-leka, f. i. q. vinn-leka. Dl.
(Orsa). Vär-leka, f. Vg., vl., ög., nk.
Wädur-kwänn, f. Dl. (Orsa).
Väkkter-skäuten, adj. eg. väderskjuten;
säges om kreatur, som enligt folktron blifvit
sjuka genom väder mellan hull och skinn.
Väkkter-skótt, n. en sådan sjukdom hos
kreatur. G. (F.).
Väling, m. 1) väderlek; 2) gröda. "Dä ser
ud ti ble go väling i år". S. Sk. Vällajk,
m. väderlek. G.
Vära, v. a. o. n. 1 1) vädra, snusa upp;
2) snoka, spörja efter; gå nyfiket hit och dit.
"Hva går du å värar efter?" Sm., vg., ög.
Vär-beta, f. spricka från ytan till kärnan
på virke. Ög.
Vär-bor, n. väderbord på husgaflar. Ög.
Jfr vinnskid.
Vär-bragder, s. bragda.
Vär-bräe, n. bräde som sättes för ändan
af ett tak (af torf eller tegel). På halmtak
kallas detta bräde vär-grind, f. Nk.
Vär-fälla, f. vindfälla, af blåsten
nedslaget trä. Kl. (Stranda, Tjust), sm.
Vär-gubben, m. def. blåsväder. Dl. (Nås).
Vär-guva, vär-iling, s. guva.
Vär-kula, f. orkan. Vg., sm. (kring
Eksjö). Vär-kuling, m. orkanlik blåst. S. Sk.
Jfr kåra 3.
Vär-kvänn, f. väderqvarn. Bhl.
Vär-näsa, f. näsbränna. "Få sig
värnäsa." Ög.
Vär-rot, f. en öfver himlaranden
uppkommande sky, som, i mer eller mindre likhet
med ett träd, skjuter mot höjden under
inflytandet af luftdraget i den högre luftkretsen.
Häraf spår allmogen den blifvande vinden. Vl.
Vär-rota, f. väderstreck, från hvilket vinden
blåser. Kl.
Vär-skröpo, f. egentl, väderskrapa; i. q.
ver-hveller, Nb. (Ö. Kal.). Vär-snórra, f. Åm.;
slapra, f id. Vb. (Skellefte),
Vär-spänning, f. trumsjuka. Sk. (Onsjö).
Vär-stabbe, m. regnboge, af hvilken blott
nedra ändan synes. Sk. (N. Åsbo). Jfr stabbe.
Vär-villa, f. väderhvirfvel. Kl. Vär-vind,
m. Sm.
Vär-vipp, m. liten blåst. Sk. (Rönnebergs h.).
Vär-ålla, f. 1) hvirflande orkan; 2)
trävinda som går likt en väderqvarn. Sdm.
Vär-åtta, f. väderlek. Jtl., vl. Värakt, f.
Sm. (Vestbo, Östbo); väråta, f. id. Vl. (Jösse
h.). Väderakt, f. 1) väderlek; 2) väderstreck;
vind. Ul. Fn. veđrátta, f. väderlek; n. veråtta.
Å-väder el. å-vär, n. oväder, svårt väder.
Bhl. Fn. of, öfvermåttan.
Äuta-vädur, n. vind åt landet. G.
Baita-väre, m. snöpt gumse. Vg. (Kind).
S. bete 1.
Gedebergs-vären, m. def. Vid Ingelstads
by i Oxie härad af Skåne är en kulle, som
kallas Gedeberg (Getaberg), på hvilken
fordom enligt gammal sägen plägade nattetid
visa sig en spökande vädur, af folket omtalad
under namnet Gedebergs-vären el.
Vattena-vären. Han var mycket fruktad, enär han
stångade folk som han mötte och man har ännu
om honom ett gammalt rim :
"Den Gedebergs-vären ä grå,
han börjar att bånga;
ty så många han så(g)
ville han stånga."
Mölle-vär, n. qvarnvind. Sk.
Vära-horn, n. horn af en vädur. Sk., hl.
(Värö). Fn. veđrarhorn; n. verahorn; d.
væderhorn.
Vära-lamm, n. bagglamm. Hl. Vär-lamm,
väre-låmm. Sk. Fn. veđrarlamb; d.
væder-lam; n. vedelamb.
Väre-torn, m. Rhamnus catharticus. Sk.
Vigeltorn (troligen förvridning af väre-torn),
m. Ö1.; gaitä-barkä-tre, n.; (benämningen
deraf att den afdragna barken är raggig). G.;
one-manns-trai (onde-mans-träd, ɔ: djefvulens träd;
benämningen deraf att djefvulen en gång,
enligt sägen, körde geten in mellan barken och
trädet, så att en stor del af raggen blef
sittande qvar). Sk. (Ö. Göinge h.);
órrma-bärs-tre, n.; (benämningen deraf att bären
likna órrma-bär, n. Paris quadrifolia). G. (F.).
E. dial. way-thorn, buck-thorn, Rhamnus
catharticus (Prior, 32, 238); af mlt. spina
cervina el. cervi spina, hvilket namn förekommer
hos Valerius Cordus. Jfr val-björk.
Väffse-bo, n. bålgetingbo. Vg. (Vättle h.).
Vässe-bo, n. id. Dls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
