Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VINDA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VINDA
eller hötapp, sammanlagd hop, fång halm och
hö till boskapen. Dls. Vannel, m. Bhl., vg.,
hl. (Värö); vonndell, vånndell, m. Vg.; vindel,
vinnel, m. Nk.; svindel (uttal, svingel), m. id.
Sk, (Ox.); deraf kalva-vinnel, m. så mycket
foder som på en gång gifves en kalf. Nora
bergsl. Fn. vöndull, m. bundt, knippa (af hö:
"vöndull heys"); n. vandel, våndel; d. vindel;
nht. windel.
Vinda el. vinna, f. nystfot. Garn-vinda, f.
id. Sm., ög., vl., nk. D. garn-vinde; e. dial.
garn-windle. S. garn 1.
Wind-bytta, f. vattenämbare, hvarmed
vatten vindas upp ur en brunn. Dl. (Mora). Ink,
m. Dl. (Elfd.); vatt-hink, m. id. Dl. (Ohre).
Vinder el. vind, adj. 1) (såsom i riksspr.)
vriden på sned. Uttalas vanligen vinn el.
vinner och i Sk. ving; deraf vind-mynt, adj.
snedmundt. Sm.; vind-monnt(vingmonnt), id. Sk.
(Ox.); vinnäs (ipf. -ä), v. d. blifva vind, sned.
Vb.; vingas, v. d. 1 kröka; slänga sig af
plågor. "Vingas sóm en mask". Ög.; 2) vindögd;
3) svår, krånglige, ogin. Sm. "Du ä så vinner
i da". Sm,, ög. Fn. vindr, vind, skef; d. vind;
nht dial. (Westerw.) winsch, id.; swz. windsch,
förvänd.
Vindi(g) el. vinni, adj. 1) ferm, tjenstfärdig;
deraf lätt-vindi(g), adj. hjelpsam, tjenstvillig;
2) som är om sig. Sm.; 3) liflig, flygtig,
opålitlig, utsväfvande. Sm., ög.
Wind-stop, m. (upprättstående) stolpe till
en brunnshink. Dl. (Mora, Elfd., Våmh.).
Wind-stång, f. brunnsstång; stången på en
brunnshink, hvarmed vattenspannen vindas upp.
Dl. (Ibm.).
Wind-våg, m. tvärstång på en brunnshink.
Dl. (Ibm.). Jfr väga.
Vindel (uttal, vingel,) m. käpp, hvarmed
man vrider omkring stenen på en handqvarn.
Kvarn-vingel, m. Sk. (Lugg.). Jfr mangel.
Vingäs, v. d. kröka sig, kasta, vrida sig hit
och dit af plågor. S. Nk.
Vinna, v. a. 1 1) bobina (väfgarn). Vg. ; 2)
nysta. Vinja. Sk.
Vinnsa, v. n. 1 rista hit och dit. Vingsa,
v. n. runka på hufvudet. Sk. (N. Åsbo).
Vinnsa si, vinngse si, v. r. 1 vrida och vända sig;
äfven jämra sig, draga sig undan för, ej vilja
göra. Sk. (Ox.). Vinnsla sej, v. r. 1 vrida
på axlarne. "Du sitter å vinnslar dej". Bl.
(Bräkne h.). Jfr isl. vingsa, v. a. svinga, röra
med en svingande rörelse.
Vända el. vänna, v. a. o. n. 2 1) eg.
(såsom i riksspr.) vända; 2) ombestyra, handla,
byta. "Ja har nu inga ting å vänna"; 3) spåra
upp. "Vänna fälena", söka stegen eller spåren
efter någon. Kl.; jfr vränga; 4) förhålla sig.
"Hur sa ja vanna me?" Sm.; 5) talesätt: a)
vänna före, föregifva, förevänna. Kl.; b) vänna
te, förvrida, vanställa, nedsmutsa. "Vänna te
saka. Kórs hur du vänner te dej i syna!
Vänna te klära". "Dä ä illa tevändt för mej", jag
är kommen i en skef ställning. Ög., vg.; c)
vänna å, α) vända i pengar, sälja, föryttra. "Ja
ska vanna å mia bókka". Sm., vg., ög. Utvänn
(ipf. -ä), id. Vb.; β) försätta, bortslösa. "Han
har vändt å mä allt hva han egde", Ög.; d)
vändas i magen, v. imp. känna äckel, leda. Ul.
Fsv. vænda; fn, venda, vända, vrida; fht, nht.,
holl. wenden; ffris. wenda; fe. vendan; moes.
vandjan.
Frå-vändt, adv. afvigt. Kl. (N. Tjust).
Frå-vännset, adv. id. Sm. (Kronob:s 1.).
Håg-vändning, f. konsten att genom
trolldom vända andras håg och sinne, så att der
kommer "spjell" (skilsmessa, oenighet) emellan
vänner, syskon, trolofvade, äkta makar o. s. v
Sm. (Värend).
Mat-vändt, s. sid. 434 b.
Te-vänna, f. pannkaka. Vg. (Elfsb.).
Vänd-fjöl, s. plog-fjel.
Vänga 1, v. a. o. n. 2 1) välta omkring
(saker) under det man letar efter något. Sk. (Ox.);
2) häfva, lyfta; deraf vänge, m. häfstång. Kl.;
3) träda (en åker). Sk. (Ox.); deraf vänga 2, f.
träda, trädesjord. Sk. (Färs, Ing. h.). Verbet
vänga är endast ett förändradt uttal af ofvan
anförda vända.
Vänna, f. 1) hvarf, omgång. Då man kör
flera gänger om dagen, t. ex. ved, så kallas
hvarje gång en vänna. "Ta något i e vänna.
Du får köra två vänner. Ja kan inte ta allt
trinnet i e vänna". Götal., stundom i Sveal.
(t. ex. Ul.,sdm., nk.); 2) fig. stuss. "Vara vid
i vännan". Sm. "Vir i vänna". Vg. Fsv.
vænda, f. förevändning. Med. Bib. 1, 313; fe.
vend, n. gång (vicis). Boeth. 38, 2.
Vännas, v. d. 2 gå, köra eller färdas till
och ifrån. "Ä du ute å vanns i da?" Ög., hl.,
sk. Jfr fe. vendan, a) vända; b) gå, färdas;
e. wend (ipf. went, gick). Samma ord som
vända här ofvan.
Vänn-banke, m. den främre vridbara
banken på en vagn. Ul.
Vänne, n. med spade upptagen, men ännu
ej plöjd teg. Vg. (Elfsb.).
Vänne-bänk, s. forsäte. sid. 570 b.
Vänn-hake, m. med järnhake försedd stör
att vräka sten med. Vg. (Skarab.).
Vänning, f. 1) eg. vändning; 2) ögonblick,
kort stund, handvändning. "Han va här en
liten vänning". Sm., bl.; 2) repris i musik. Ul.;
4) (med negation) ingenting. "Dä ä ingen
vänning mä da’n". Sm. D. d. vending, tid,
tiderymd; fe. vendung, vending, f. vändning,
förändring.
Vännsel, f. rörelse, samfärdsel, trafik. Sk.
(Frosta h.).
Gnäll-vinge, s. gnu.
Skinn-vingå, s. skinn 1.
Vinga-bred el. ving-bred, adj. 1) eg. som
har breda vingar; 2) fig. som tar eller fördrar
stort rum. Bl., ög.; 3) högmodig, dryg. Sveal.
Vinga-kranke, el. arm, axel. "Hugga nåen
i vingakranken". Bl., hl. Ving-krave, m. hals,
halsduk. "Ta’n i vingkraven". Ög.
Vinga-löv, n. fjäril. Bl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
