Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VIL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIL
Måhända att ordet härledes af vi, n. heligt ställe,
en förmodan, som finner något stöd deraf att
helgæbær hos Harpestreng utmärker Rubus arcticus
eller kanske Rubus Chamæmorus. Om än
den gamle danske författaren med sin Maurella
menat Rubus Chæmæmorus, så förändrar det ej
dess vigt. Maurella härledes nämnligen af
Morus (hvaraf Chamæ-morus), mullbär. Ett vikon
och ett mullbär äro så lika, att de knappt af en
örtkännare kunna åtskiljas.
WILA el. wili (pr. will, pl. wilum, ipf. wildä,
pl. wildum, sup. wilađ el. wili), v. anom. vilja.
Dl. Vila (pr. vill, pl. vilu ipf. viddi el. villi,
pl. viddu el. villu, sup. vilt), G.; vili (ipf. villd
el. villt, sup. vela), Vb.; vela el. vella (ipf. velle,
sup. velat, villat, veljat, vult), Sm.; vill (pr. vill,
ipf. vila, sup. vi’la), id. Fl. (Nerpes). Fsv. vilia;
fn. vilja; fht. wellan; nht. wollen; fsax. willian,
wellean; fe. villan, villnian; ffris. willa, wella;
ns., holl. willen; d. ville; e. will; moes. viljan;
lt. velle; slav. voliti; gr. βουλομαι.
Me(d)-villig, s. sid. 435 b.
Vil, n. bemödande att förskaffa sig något.
Bröd-vil, fisk-vil, peng-vil. Vila till, v. n.
ifrigt eller med allvar bemöda sig att förvärfva
sig något, vara ifrig för vinnande af ett
bestämdt ändamål. Jfr fn. vil, n. lust, behag.
Vel el. veler, adj. välvillig. Kl.
Velda, v. a. 1 vedergälla, visa erkänsla för.
"óm ni vill velda mej för vagnen ni fikk låna,
ska ja ej räkna så noga". Kl. Vajlda, v. a.
muta, besticka. Vg. (Elfsb.). Jfr fsv. vild, f.
a) vilje, tycke. Alex. 639; b) veld, partiskhet; fn.
vild, f. vilja; välvilja, gunst.
Velen el. velig, adj. villig, benägen,
tjenstfärdig, arbetsam, flitig. Sk., sm. "Velit barn
har brö i mong". Ordspr. Sk. Välig, id. Kl.
Motsatsen är av-velen, adj. motvillig, ohjelpsam.
Sm. Fsv. vilin, adj. (eg. p.p.) partisk. ÖGL.
Velighet el. villighet, f. gåfva för en gjord
tjenst; mutor. "Kommissarien tar gerna
velighet å stämmer dej inte.". Hl., sk. Fsv. vildir
el. villir, f. pl. vängåfva. SML.
Velka, f. velkning, f. obehörig gåfva till en
embetsmän; bestickning, mutor. Sm.
Velna, f. håg, vilja. "Lägga velna ve",
bemöda sig. Vg. (Vadsbo). Velne, m. ifver, flit,
omtanke. S. Nk.
Velnas, v. d. 1 1) ställa sig in hos någon;
visa vänskap, kärlek. Sm., vg. Välnas, id.
"Han välnades mä góssen"; 2) vara kåt och
gerna söka karlar; om flickor. "Ho velnas";
deraf velsk el. velsker, adj. kåt. Sm.; 3)
hoppas, förvänta. "Dä ä bäst att velnas dä bästa.
Ja velnas dä bästa". Vg., g., sk., kl., bl.
Välnas, id. Vb., dl., ög., öl. "Dä välnes ja välle".
Vällnas, id. G. (F.). Velnas te, id. "Ja
velnas te vi få go äring". Hl. Fsv. velnas,
åstunda, önska sig. S. F. S. 1, 3 h.; fn. vilnast,
hoppas, vänta; fe. vilnian.
Velner, m. förhoppning. "Der ä ingen velner
óm hans livsberjning». Hl. Villning, f. Sk.
(Frosta); vajln, f. Sm. (Vestbo). Fn. vilnan, f.
Vili, m. vilje. Dl. m. fl. Veli, Kl.; vilä,
G. Fsv., fn. vili; fe. ville; nht. wille.
Villa vid någon, v. n. tycka om någon;
endast om älskog. Hs. (Db.). Jfr fn. vilna
einum i, visa någon en gunst.
Viller (komp. villare, sup. villast), adj.
god, ypperlig. Mycket allmänt ord. Villdär,
kompar. (villdäst, superl.). Dl.; viller, kompar.
Gstr., vb.; vilare, vilkare el. velkare, bättre,
vilast, bäst. Fl. (Ingo); villst, bäst. Gstr.
Fn. vilđr; d. d. vild el. vill, god, ypperlig; n.
vildre el. villere, bättre.
Vill-fari, adj. benägen. Sm.
Vill-go (ipf. -godd, sup.-godt), v. a. göra
en så godt igen, vedergälla. Deraf
vill-go(d)-ning, f. 1) återtjenst, vedergällning, betalning;
2) höflighet, liten gåfva, undfägnad, i
synnerhet för att göra någon sig bevågen, muta
någon. Vb. Jfr fn. vild, f. viya, välvilja; gunst.
Villig, adj. arbetsför, försigkommen. Sk.
(N. Åsbo).
WiliaÐn, adj. villig. Dl. Fsv. viljaþer.
SML.
Vilka, v. a. 1 uppmuntra, göra någon
villig, benägen, glad. "Vilka glötten". Hl., sm.,
bl. Vilkning, f. uppmuntran. Bl.
Vilkor, n. 1) (såsom i riksspr.) conditio;
2) på vilkor, adv. omöjligen, på intet sätt.
"Han kunde få en tår vatten på vilkor".
Vg.
Vilkóra, v. a. o. n. 1 1) försäkra, lofva.
Vg., sk.; 2) slå vad. Vg.; 3) betinga sig
andra vilkor, förmoner. Sm., ög. N. vilkora,
försäkra, lofva; mht. ville küren, besluta (Ben. 1,
829); fsv. vilkor, n. a) valfrihet, förmåga att
välja. Spec. Virg. s. 256; b) vilkor. L. c.
s. 311; vilkora, v. n. träffa aftal, föreskrifva
vilkor. S. F. S. 5. 42.
Viluger, adj. villig. G- O-veljugr, adj.
ovillig, som ogerna gör något. Nk. Fsv.
viliogher, villig. S. S. 1, 184, Sv. Pr. L. LIX, s.
194. Sv. Pr. L. XX, s. 296; fn. viljugr; n. viljug.
Dag-viller, adj. som tager fel om dag. Vg.
Fn. dagvillr.
För-villa, v. a 1 1) (såsom i riksspr.) föra
vilse, i villfarelse; 2) förvilla fólk, genom
trolldom åstadkomma att menniskor blifva "ifrån
sig", fåniga, fjantiga, oförmögna att se och
urskilja. Götal. Fsv. villa, v. a. förvilla, föra
vill. UL. Gl. ordspr.
Orne-vill, s. orne.
Rånnta-vill s. rånnte.
Vild-smakka, f. vildt sto. Sk. (Göinge), g.
D. d. vild-smakke.
Vild-spik, m. dårrepe: Lolium temulentum.
Vg. (Falköping). 1 andra munarter vild-pese,
Vg.; lossme el. låsme, m. Åm.; skädd, f. G.;
swimbel, m. Dl.
Villa bórt sej, v. r. 1 komma villse, på.
"villstråk", Fl. (Nl.). Vill bórt sä, förvilla
sig, gå miste. Vb.
Villanne-skog, m. vild skog. "I villanne
skogen", midt i tjocka skogen. Ul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
