- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
795

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VAR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VAR

Völis-löson, f. def. vårdslösheten. Fl. (Nl.).

VARA 5 (pr. jär, pl. järu, ipf. var, pl. varu,
sup. vara), v. n. 1) vara. G. Wårå (pr. ir, pl.
irum, ipf. war, pl. warum, sup. wäriđ), Dl. (Elfd.);
wårå (pr. er, pl. erum, ipf. wa, pl. warum, sup.
werid), Dl. (Mora); vara, vera, va el. (ipf.
var el. va, pl. vorom, voro, vure, väre el. vu, sup.
varit, verit, värit, vätt, vutt, voret, vott), Sm.;
vara el. vera (ipf. var, sup. vorä el. vuri), Vb.
I åtskilliga landskapsmål heter infinitivus vära,
men vanligast va; supinum vuri; 2) taleaätt: a)
vara för, gilla, vara benägen till. Allm.; b) vara
óm,
censendus esse. "Var ä nan-ting óm ä?",
hade det något värde? "Hä jär int na óm’n",
han är ej att sätta värde på, duger ej till något;
c) vara sä, kunna, förmå, uthärda. A. "Var du
sä gå heelä mila?" B. "Ji var int sä". Vb. Fsv.
vara, væra; fn. vera, (i Homil. vesa); fht.. fsax.,
fe. wesan; mht., ns. wesen; ffris. wesa, weisa,
wessa;
holl. wezen; nfris. wese; d.vare; moes. visan.
Jfr vist.

Husa-vara, husa-varelse, husa-varning,
husa-vära, hus-vära,
s. hus.

O-varan, adj. odräglig. "Ovarant vär, hus".
Vb. Jfr varan.

O-vari, adv. "Du kunde ovari der", du hade
der ej att göra; du hade gjort bättre, att vara
borta derifrån. Vm., ul. m. fl.

Sam-väre, f. samvara, sällskap. Hs. (Db.).
Sam-vöru, f. Vb. Fsv, samværa, f. SML. Sv.
Pr. L. XX, s. 276; fn. samvera.

Vara 6, f. vistande, hemvist. Varning, m.
id. I sammans, husavara, husa-varning, s. hus.
Jfr vära.

Varan, adj. (eg. præs. part.) 1) varaktig;
2) dräglig. "Hä jär int varant vär i dag". Vb.

Varandes, adv, alls, alldeles; i nekande
satser. "Inga varandes helder", alldeles icke.
Fl. (Nl.).

Varelse,, n. rum, kammare. Sk. (Vemm.).
Värelse, n. Sk. (Ing.). D. værelse.

Varli(g), adj. varaktig, S. Sk.

Varun, adj. duglig, nyttig. Dl. Varug el.
vari, duglig, skicklig. Brukas i förening med
nekande partiklar. "Den egendomen ä inte
vari". Vl.

Vära, f. vistande, uppehåll på ett ställe.
"En lång vära", ett långt dröjsmål. Bhl.(Elfs.).
Fn. vara.

VARA 7, f. 1) (såsom i riksspr.) vara: merx.
Vore, f.; deraf a) hannels-vöru, f. id. Vb.; b)
slunner-vara, s. slundra; 2) plur. {varor, varer,)
a) husgeråd, bohag. Sk., hl., ul. Invännes-varer,
f. pl. id. Sk.; b) lifsmedel till salu. Ög, Fsv.
vara, f. a) vara; b) husgeråd; fn. vara, vara;
d. vare; e. ware, id.

Have-varer, f. pl. köksträdgårds-varor, t. ex.
kål, morötter, bönor m. m. S. Sk.

Vara ut, v. a. 1 sälja ut en vara med
förbindelse att återtagas, om fel eller underslef kunna
upptäckas; deraf var-sedel, m. en sådan
försäkringssedel. Sm.

Vöru-väl, n. varuvärde, varupris. Vb.

VARA 8. s. vara 1, värl.

VAKA-GÄLLE, s. vara 1.

VARAN, f, def. strandbygden. Bl. Fn. vara,
f. haf: fe. vär; n. id.; skr. vâr el. vâri. n. vatten,
haf. Bopp, vergl. gr. I, 510.

VARANDES, s. vara 1.

VAR-BRO, s. vara 1,

VARDA (pr. vardur, pl. varde. ipf. vart [p. p.
vōrdin?]), v. varda, blifa. G. Wärđa (pr. wärđ,
pl. wärđum, ipf. wart, pl. wurtum, sup. wurtiđ),
Dl.; val (ipf. vart, vort el. vahdt, sup. vortä el.
vohdtä),) id. Vb, I några Svea-munarter heter ipf.
konj. vurte, supinum vurti el. vurte. Vaal å,
(ipf. vahdt å), ske, gå i fullbordan. "Hä vahdt
int å", det blef ej af, Vaal-dill, få, erhålla. "Han
vahdt int dill na", han fick ej något. "Vaal dill
säg", återställas, tillfriskna. "Han a vöra ill sjuk,
men a vohdtä dill säg". Äfven brukas val (men
blott i præsens, fututum och infinitivus) med
betydelsen: böra, ske, lära. T. ex. "Ji val gå", jag
måste (el. bör) gå. "Han val reis. Du val läsa".
"Du val helsa óppå mäg", du måste (underlåter
väl ej att) helsa på mig. A. "Val du gå heelä
vajän"? B. "Jo, fåll val I hä". Vb.,nb. Fsv.
varþa, værþa; fn. verda (ipf,, vard, pl. urđum,
sup. ordit); fht., fsax. werdan; nht. werden; fe.
veorđan, d. vorde; lett. wârds; moes. vairþan,
id.; skr. vrt, att vara.

<sc>O<b>L</b,</sc>> n. ord (eg. det utsagda, det tillblifna).

Bak-vart el. bak-vars, adv. bakvändt, orätt,
dumt. Sm.

Vart, 1) m. håll, rigtning, väg. "Hòkken
vart gikk du? Låt oss gå en annan vart!" Hl;
2) adverbial ändelse. "Ja kòm ingen vart".
Ingen-värts, ingenstädes; någon-värts,
någonstädes, någonvart. Allm. Af fsv. varþer, adj. vänd
(åt ett visst håll). SML, VML.; fn. verđr; fht.
wart, wert; nht. wärts; fsax. ward, werd; holl.
waarts; fe. veard; e. ward; moes. vairþs.

Vuren, vulen el. vulen (n. vuret, vulet, vuli,
vule),
adj. beskaffad, skapad, danad, artad;
äfven: tjenlig, skicklig, läglig, väl passande. "Dä
ä så vuret. Plogen ä bra vuren. Hur å dä
vulet mä dej? Nu ä dä illa vule för dej". Allm.
I södra Sverige säges vuren, i Skåne vured, i
öfriga landskap vulen el. vulen, i Vb. volän.
"Hä jär int sä vole", det är ej så beskaffadt.
Vb. Anm. Grimm (gr. 2, 675) har oriktigt
ansett att vulen är en vanställning af isl. ollin,
p. p. af valda, vålla, men Ihres åsigt att vulen
eller vuren är p. p. vorden, vurden af
ofvanförda varda, blifva, är såsom Rydqvist (1
205-207) tydligen visat, utan allt tvifvel den rätta.
I gotländskan. förekommer den ursprungliga
formen i fail-vorden felaktig. I fn. brukas
ordinn, vorđinn, i likhet med svenska vuren,
vulen, volen,
t. ex. "so vorðinn", så beskaffad
(Haldors. 1, 310). I Njáls saga, sid. 268, heter
det: "hon var allra quenna fegrst ok best at
ser orðin», hon var ibland alla qvinnor fagrast
och bäst skapad, Aasen (ordb. s. 606) åter
anser att det norska voren, vuren. är ett
participium af vera, vara, svarande till supinum
vore och bildadt i likhet med boren, skoren,
D. d. vorn, vorren. Ordet har många
sammansättnigar, såsom:

A-vuren,, adj. 1) ej. rätt danad, beskaffad;
2) krokig. Sk. (Vemm.); 3) afundsjuk. Sk.
(Ing.); 4) tvär. trumpen, ogin. Sm., kl, bl., hl.

<sc>As-voLän (— — ᴗ), adj. fallen för
osnygghet; nötaktig. Vb. Jfr as eller ars.

Be-vuren, q, v.

Blaik-vuren, blek-vulen, s. bleka.

Blyg-volen, adj. blygsam., Dls.

BLå-vuLen, s. blar.

Bone-vuren, adj. bondaktig. Sk.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0825.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free