Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TYK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyenhet, f. sjelfsvåld, kink. Kl.
Tyke, n. 1) näsvis, framfusig karl. Sm.,bl.;
2) fruntimmer, som vill vara litet mera än
skäligt är. Sm. Deraf a) näbbe-tyke, s. näbb;
b) näs-tyke, n. näs-tyka, f. näsvis menniska;
c) näs-tykig, adj. mycket näsvis. Sm., bl.
TYKER, s. taka.
TYKKA (pr. tykker, tökker, äfven tótter,
dótter, ipf. tykkte, tökkte, äfven tötte, tótte, dótte,
sup. tökkt, tykkat, tykkt, tökkat, tótt, dótt), v.
n, 1) tyckas, synas. Sm. m. fl. Tyss (ipf.
tyttes el. tyttjes, sup. tyss), v. d. tyckas. S. Sk,;
2) talesätt: tykka óm sin peppar, vara högfärdig.
Sdm. Fsv. þykkia, þykia el. thikkia (ipf. þotti,
ÖGL.; þytti Gotl. Hist. 1: 4; thocte, S.S. 1, 84;
thotte, Fr. af N. 243), tycka; fn. þykkja el.
þikkja; n. tykja.
Grann-tykken, s. granner.
Miss-tycken, s. miss.
Mykke-tykken, tikk-mikkjen, s. mykill
Óm-tykkelig, s. Sid. 486.
Stor-tykken, s. stor.
Tókk-lejn, adj. som eger godt tycke; fin,
vacker, täckelig. Jtl.
Tykj-lås el. tykj-los, adj. eg. tycklös;
kallsinnig. "Tykjlos mot kelingen". Ö. Dl.
TYKKLA 1, f. spade; deraf a) baku-tykkla, s.
baka; b) fäst-tykkla, f. eldslef. Dl. (Elfd.); jfr
fästa 1; c) hy-tykkla, f. id. Dl. (enl. Ihre);
Jfr hyr.
TYKKLA 2, s. tjókk.
TY-KROKI, s. tvi-kroki.
TY-KÄNNAS, tyr-kännas, s. tor-kännas.
TYLA, tyllån, s. tula 2.
TYLA, tyll, tylla i hop, tylle, s. tulla 1.
TYLE, s. tyril.
TYLI, s. täle.
TYLIG, tylla. tyllug, tyllu, tylug, s. tóllig.
TYLLA, s. tull.
TYLL-BLOMMOR, f. pl. bläcken: Menyanthes
trifoliata. Afser de inuti håriga blommorna. Ög.
(Linköping).
TYLLT, m. tolft. N. G., hl. Töllt (pl. -er), m.
Sk.; tölt, f. S. G.; typpt. Dl. (Elfd.). Fsv. tylpt,
tylft, f.; fn. tylft; n. tylvt; d. tylt.
TYN, s. tyna 1.
TYNA 1, v. a. 1 1) dräpa, slå ihjel; 2) slagta.
Jtl.; 3) slå, näpsa, bestraffa. Hs. (Ljusdal); 4)
plåga, misshandla. Dls. Fn. týna, v. a. a)
förderfva, tillintetgöra; b) tappa, mista, förlora (tjón,
n. förderf; förlust); n. tyna, a) förderfva; b)
tappa, mista; c) ödelägga, dräpa; gl. e. tyne,
förlora, mista; ffris. tiuna, tiona, injuriam, damnum
inferre.
Tyn, n? 1) plåga; 2) gäck, narr. "Göra
tyn", göra narr af. Skall brukas på Dls.
TYNA 2, f. skiek, beskaffenhet. "Så god tyna
får ja inte på min sill", Bhl. Tyning, i
talesättet: "veta tyning på", veta af, hafva reda på.
Bhl. (Elfs.),
TYNA 3, s. tun.
TYNGA, tynge, tyngsel, s. tung.
TYNGE, tynge-skrift, tyn-god, tynne, s. tjönne.
TYNNER, s. tinda.
TYNNI, s. torn 1.
TYNNTÄ, tynnä äi, s. tunna.
TYNTA, v. n. 1 gnola, småsjunga. Hl. Jfr
tona.
</poem>Tuntuma el, tunuma, f. melodi, ton. Vg.
(Vartofta; Kinds b.).</poem>
TYNTING 1, m, litet barn. Hl. Jfr tunnta.
TYNTING 2, s. tana 1.
TYPP, typpa, typpera, s. tópp 1.
TYPPT, s. tyllt.
TYRA SIG, tyra óver, s. ty 3.
TYRANNA, v. n. 1 vara grym och hård. Vm.
(Norbergs sm). Gr. τυϱάννειν.
TYRE 1, n. 1) trollskap. Jtl. (enl. Ihre;
föråldr.); 2) i q. tjur-ägg. Vg. Ordet är måhända
beslägtadt med fn. þurs, m. jätte, troll, af þyrja
(ipf. þurþa), v. n. ruere, festinare, currere.
Tróll-tyre, n. trollskap, gjordt af tredje
magen hos något idisslandc djur. Sm. Jfr
Hyltén-Cavallius, Värend, 1,118.
TYRE 2, n. torrved, fetved, kådfull tallved,
som hemtas från roten eller toppen af sörnade
trän. Allm. Heter i munarterna äfven töre, tör,
törne, turre, tyr. Fn. tyri, id. (jfr Fritzner,
sid. 687); fe. tyrva, m. kåda. Jfr tira 4.
But-tyre, s. but.
Stubb-tyr, n. fetved af stubbar. Sm.
Tyr-kråka f. spilkråka: Picus Martius. Jfr
tillkråkå.
Tyr-skate, m. den fornade kådiga toppen
af en tall. Dl. (Våmh.). Tjör-skati, m. Dl.
(Mora); tyr-tull, tjör-tull, m. Dl. (Elfd.);
skattöre, n. Vg.; but-tyr, n. Sm.; tyr-but, m. Kl.
Tyr-täfsa, s. tävä.
Tyr-wiÐ el. tjörvid, m. fetved att bränna
tjära af. Dl, (Elfd.,Våmh,). Törv, tjeru-törv,
n. id. Vb. Fn. tyrviđr, m. picea arbor.
TYRIL, m. kernstaf; kernstake, som begagnas
vid smörberedning, Dl., nb. (N. Cal.), fl. (GK., NK.).
Tyrel, Nb. (N. Cal.); tiril, Fl. (Lappträsk,
Lovisastad); törel, Nb. (Ö. Cal.), vb., åm., mp., sm., kl.,
sk. (Ox.); törnel, kärn-törnel, Sk. (Bara, Ing.);
töril, Vg. (Marks, Flundre); töle, kärn-töle, Vg.,
dls., sm.; tylle, tulle, kärn-tylle, kärn-tulle, Vg.
(Vadsbo); tyle, töle, Ög.; tygel, kärn-tygel, m.
Vg. (Kållands h.). Fsv. þyril, nu kernstaf, VGL.
s. XIII; fn. þirill, m. qvast att röra mjölk med;
n. tverel, tvirel, tyrel, kernstaf; fe. þviril, m.;
frans. dial. turet, id. Jfr e. to twirl, v. a. dreja
omkring, svänga omkring; fn. þirla, id. S.
tórvel. I Vestmanland säges kärn-tyl, n. kernstaf,
men detta tyl synes, såsom sid. 321 a antagits,
rara fsv. tol, n. redskap, fn. tól, n. id.
TYRN-BOSKAR, tyrni, s. torn 1.
TYRRSA, f, genitalia feininæ. Ög. Jfr fe.
teors; e. tars; fin. tyrrä, membrum viri genitale.
TYR-TÄFSA, s. täva.
TYR-SPRITTA, s. tira 4.
TYSER, tyserä, s. var 2.
TYSK, adj. 1) (såsom i riksspr.) tysk; 2)
utländsk. Tysk krasse, indianska krassen
(Tropæolum majus). Tyska bönor, f. pl. turkiska bönor
(Phaseolus vulgaris), hvilka härstamma från
tropiska Amerika och hafva sitt namn af baljornas
likhet med en turkisk sabel. Sm. (Vestbo).
Tyska klókkor, f. pl. ackleja: Aquilegia vulgaris.
Bl. Tysk målla, f. Chenopodium viride. Nk.
Tysk-tuppor, f. pl. kamillblomster, sötblomster:
Matricaria Chamomilla. Sveal.; tysken-tópp, m. id.
Nk. Tysk gran, f. Pinus Larix. Sm. Fsv.
þyþisker, tysk. VGL.; thydisker, thytzsker, id.
S.F.S. 6, 68; fn. þýđverskr; fht. diutisc; d. d.
tydsk, a) utländsk; b) obegriplig.
Tyska, f. hvarje främmande tungomål. Ög.
Tyska skor, m. pl. mindre plumpa skor än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0799.html
