Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TRIV ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2) fet, frodig. Sk. Triven, adj. 1) som har
trefnad, trifves väl, välmående. Allm.; 2) fet,
frodig. Svea·,Götal. Treven, id. Vb.; 3)
flitig, idog; trefven. Nk. m. flera landskaper.
Trevien, trevlig, id. Hs.(Db.). Fsv. þrivin,
adj. (eg. p. p. af þriva, v. a.) rask, manlig,
tapper. Legend, s. 24; fn. þrifligr; n.
trivelig, triven.
Trevling, m. en som väl trifves. Sm.
Trevne, m. trefnad. Vg. Fsv. thrifnader.
Birg. Upp. 2, 30.
Trivelse-bit, m. den bit af maten, som
man lemnar vid en måltid. Sk.
Halv-tro, v. a. 2 nästan förmoda. Ög.
Miss-troligt, s. miss.
O-troliga, s. sid. 491.
O trygg, s. Sid. 491.
Tro·mål, n. förtrolighet mellan fyra
ögon. Sm.
Tro-skyldi(g), adj. menlös, beskedlig.
"Dä ä ett troskyldigt skrå". Sk.(Ox.). Fsv.
troskyldugher, troskyldig, kristtrogen. Cod.
A. 29, f. 10.
Tro-vilje boken, f. def. "Dä står i
tro-viljeboken", säges om något tvifvelaktigt, som
man kan tro om man vill. Hs.(Ljusdal),sdm.
Trygg (ipf. -ä), v. a. åstadkomma trohet,
tillgifvenhet, trefnad, längtan vid huset hos
främmande barn eller boskap; behandla kreatur
så, att de blifva trygga och trifvas, då de
ombyta vistelseort. Man leder t. ex. en häst eller
ko 3 hvarf kring en jordfast sten och låter
kreaturet för hvarje hvarf äta korn ur en
skål. Tröj (ipf. tröjd, sup. tröjt). Vb.;
triggj, id. Nb. Jfr trygga, som eg. är
samma ord.
Trygga, v. a. 1 & 2 1) (såsom i riksspr.)
göra trygg, säker; 2) försäkra, tillstyrka,
öfvertala, inbilla. "Han tryggar mej i dä. Dä
tryggar ja inte te. Han tryggde mej te dä".
Ög.,kl. Trögga, id. Vg. Fn. tryggja,
tryggva, af tryggr; fsv. trygger.
O-tröj, v. n. vantrifvas. Vb.
Trösta (ipf. tröste), v. n. 1) våga, drista,
töras, hafva hjerta till; nännas. "Ja tröster
ej för far. Ja tröste ej gå in te prosten, för
han hade främmad hos sej". Allm. Trööst
(ipf. -ä), id. "Ji trööst gå fram för domstolom.
Ji trösta int gå på svag isom". Vb. Trästa,
Dl.; tråstä, um-tråjstä, id. mG.; 2) hafva lust.
"Ja tröste veta huru du vågar dä". Allm.
Fsv. trösta, v. a. a) stadfästa, göra fast.
UL.SML. S.F.S. 4, 425; b) ha förtröstan till,
förlita sig på. ÖGL. Kg. St. II, 54; troysta,
id. GL.; 2) trösta. S.S. 1,23; fn. treysta
(af traustr, adj., fsv. tröster); e. to trust; gl,
d. trøste (Mlb., Gloss. s. 211).
O-tröstan, adj. tröstlös. Vb.
<poem>
TRÖBBLA, v. n. 1. Tröbbla på benen, vara
trummelfotad. Sk. Jfr trumla 1.
TROD (el. tro), n. coll. 1) gärdsle, klufvet
virke till gärdesgård eller s. k. skidhage; deraf
gjäl-tro, haga~trod; 2) trossvirke ander
näfvertak; takträ, stänger, underlag på ett
vattentak, hvarpå näfvern lägges. Vb. Trođ, n.
Ö.Dl.; tro, n. id. Åm.,hs.(Db.),hj.,bhl.;
deraf a) tak-trođ, n. Dl.(Elfd.,Mora,Våmh.);
tak-tro, n. Dl.(Ohre,Malung); b) tro-ski (hårdt
k), f. det bräde, som vid takfoten håller emot
och liksom uppbär troet. Hs.(Ljusdal). Troda
(pl. -dor), f. klufna trän till gärdesgårdar eller
tak. Fl.(Nl.). Trodå, f. gärdslestör. Fl.(Öb.).
Trodur, n. gärdsle i allmänhet. G. Troer, f.
pl. korta trolor till s. k. änna-gärdesgård. Sm.
Fsv. troþr? GL.; fn. tróđ, n. a) stänger, tunna
stockar; b) trossvirke under näfvertak; tróđa, f.
tunn stång, läkte; n. tro, f. lång stång (af ungt
och rankt träd): trod, tro, n. takbräde,
underlaget på ett tak. Jfr rođ.
<poem>
Fo(t)-trå, f. tvärstång vid nedra kanten af
ett halmtak att fasthålla hången.
Sdm.(Björkvik). Tro(d)-val (pl. -ar), m. id. Vestra·Verml.
Haga-trod, n. gärdselstång. Nb.
Haga-tro, n. Vb.
Spåra trowr, n. spadskaft. Nb.(N.Cal.).
Af fn. spađi.
Tri-tro hage, två-tro-hage, m. en
gärdesgård, bestående af 3 eller 2 vågrätta,
jemnlöpande gärdslen, fastbundna mellan störar, för
att utestänga större boskap. Åm.(Arnäs,Nätra).
Tri-trohaga, m. id. )( ski{d)-haga, m.
vanlig gärdesgård med stör och gärdsle. Vb.
TroL, n. gärdslestång; 1) gärdslestång,
klufven eller rund, som lägges mellan störarne,
när gärdesgård gärdas. Sm.(Vestbo,Östra h.),hl.,vg.,nk.
Trola (pl. -lor), f. Sm., vg.;
trolä (pl. -lar), id. G.; 2) runda, oklufna
stänger, hvarpå näfver och torf läggas vid
taktäckning. Vm.,nk.; 3) sådant gärdsleartadt
virke, som utgör botten på en höskulle öfver
stall eller fähus. Sm.
Trol-sko, m. tvärslå (släna) vid nedre
delen af ett torftak. Ö.Nk.,vm.
Horn-tróll, n. Lucanus cervus. Bl.
Häfte-tróll, n. Oniscus Asellus. Vg.
Kórs-tróll, n. sjöstjerna. Bhl. Kórs-fisk,
n. Sk.(Barsebäck).
Käll-tróllet, n. def. en vattenelfva i
källor. Käll-råt, n. def., källe-bäkks-jungfru, f.
def. Sm.(Värend).
Påska-tróll, n. trollkärring, som vid
påsken far till Blåkulla. Fl.(Öb.).
Tróll-bakka el. tróll-blakka, f.
trollpacka. Sm.
Tróll bär, n. alla slag af icke ätliga
vilda bär, såsom 1) Actæa. Allm.; 2) Paris
quadrifolia. Svea-,Götal. Gl. sv.
(Frankenius, Bromel) trullbär, ulfbär, id.; 3)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
