Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TOS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TóSSA, f. 1) padda: Rana Bufo. Götal.
Hóppe-tóssa, f. Rana temporaria. Sk.,sm. Man må
ej kalla detta lilla djur tóssa eller groda, utan
fröken, emedan tóssor skola vara förtrollade
prinsessor. Andra påstå att de äro förtrollade
möjungfrur. De böra derföre icke dödas eller
förnärmas, emedan de till hämnd dia korna eller
gifva dem sår, som svårligen läkas (Jfr L. F.
Rääf, saml. 1, 96). I Blekinge herskar på flera
ställen den folktron, att om någon slår eller
sårar en tóssa utan att fullkomligt döda henne,
kommer han att böta derföre geuom lamhet eller
annan sjukdom; 2) enfaldig qvinna. Allm.; 3)
liten flicka; smekord. "Flekke-tóssa". Ög.,sm.
D. d. tåse, padda; d. tudse; fe. toste; e. toad, id.
Tórsa-bett, n. ett slags sjukdom; värk i
händer och fötter eller frätsår på boskap;
förmenas blifva botade genom att öppna en
groda och lägga henne på såret. Bl. Tósse-bett,
n. Sm. Jfr tórskbett.
Tósse-sog, n. 1) hvarje blöt utväxt eller
mindre fördjupning; föraktligt. Vg.; 2) fistlar
och bölder på manken och ryggen af hästar.
Vg.,dls. "Tie-manna-styrka och
tolv-mannakraft", som köpas på apotheken, anses vara
botemedel mot denna sjukdora. Då ordet
tósse-sog användes om fistlar och bölder, äro
dessa öppna och blöta, så att de bilda varfulla
sår, eller äro svamplika; 3) fig. fuktig mun,
då spottet flyter ut på läpparne och i
mungiporna. Vg.
Tóssk, f. källfrö, randig groda: Rana
temporaria. Vb. Tóskå, f. Fl.(Öb.); tórsk,
Dl.(Våmh.); twåsk, f. Dl.(Orsa); twårsk, f.
Dl.(Mora); task (def.-a, pl.-en), f.
Vb.(Löfånger,Nysätra,Burträsk); tråsk, f.
Åm.,hs.,fl.(Pargas); trask el. tråsk (def. tråskjin [uttal,
trå-stjin], pl. tråskar), m. id,, deraf käll·tråsk,
m. Fl.(Ingo). N. trausk, trøysk, m.
käll-frö. Jfr fråsk.
Bi·tuttum, adv. tottvis, lockvis; tofsvis.
S. G.
Tótta·snutte, m. den spunna ändan på
lintotten. I thorshelgen får han inte röras.
Sm.(Värend).
Tov (ipf. tovä) el. töv (ipf. tövä), v. a. valka
vadmal, strumpor eller annan ylle-tillverkning,
så att tjocklek vinnes. Vb.,nb.,jtl. Tääv, id.
Vb.(Nysätra). Fn. þæfa, v. a. id.
Tova, f. 1) något som är hoptrassladt.
Ull-tova, f. Götal.; 2) tufva. Ul.; 3) liten
flicka; skämtsamt. Sdm. Fsv. þuva, f. tufva.
GL.; thuva. Alex.; fn. þúfa.
Mör-tuva, s. sid. 435 a.
Tovla, v. n. 1 inveckla, hopvalka i tofvor. Ul.
Tov-mangel, töv-mangel, m. tov·bräda, f.
mangel, bräde med djupa refflor, hvarmed
ylleväf tofvas till vadmal. Vb.
Tovna, v. n. 1 tofva sig, filtas. "Tovna
i hop". G. Fn. þofna; n. tovna.
Tov-sippa, f. Anemone sylvestris, L. Sveal.
Toväs (ipf.-ä), v. d. uppgå många strån
från en rot. Tova sej, id. "Rågen tovar sej
bra". Vb.
Tuv-hoppare, m. landtmätare; skämtsamt. Vg.
Tuv-krupar, m. löfsångare. Fl.(GK.).
Tuv-låkk, m. ängdun: Eriophorum
angustifolium. Fl.(GK.,K.).
Tuv-starr, f. Carex cæspitosa. Sveal.
Tuvu·blå-bär, n. odon: Vaccinium
uliginosum. Jerfsö. Benn-bär, n. Bjuråker;
olle-bär, n., allt i Helsingland. I andra munarter
blå-buka(r), går-välta, slinnor, svålon,
utter-bär, våm-stöt, öl-bär, ö-bär.
Tävla 1 (pl. -lor). f. kardborre: Lappa.
Nk.,sdm. Gl. sv. (Bromel) töflor.
Tövla 2, v. a. 1 skrynkla ner. Allm.
Töväl (ipf. tövlä), v. a. 1) id. "Töväl int
hassduken männ!"; 2) uppmjuka, tämja. "Han a
tövlä pójken sä’n a vodhtä ljettvisst", han har
mjukat upp pojken, så att han nu går villigt
dit man sänder honom. Vb.
Trå-ty, n. 1) sat-tyg, något elakt, ondt,
tillkommet genom andras hexeri, såsom man
förmenar. Ul.,sdm.(Inderö); 2) spökeri (då
man rädes för att utsäga krånk, rå,
råande). Sdm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
