Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- STAG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Graven 2, 160. Brooket 204); fe. stadhel, stadhol,
fundamentum, basis. Jfr. stägla, stiga.
Stakka-stäle, n. bottenlagret af gammal
halm under en stack. S.Sk.
Tórv-stäle, n. underlager under en torfatack.
S.Sk. D. d. tørve-steil.
STÄGGA, stäggan, s. stäka.
STÄGLA, 1) v. a. 1 löst och vårdslöst uppresa
eller uppsätta. "Stägla upp". Vg.(Skarab.); 2)
v. n. oskickligt sätta benen i vädret. "Hva
ligger du å stäglar ätter?" Vg.(Kåkinds h.)
STÄ-HÅGG, stäja, s. standa.
STÄIG, stäiga, s. stiga.
STÄJRNA, s. stira.
STÄK, n. sund, färjestad. Deraf flera ortnamn,
t. ex. Stäket mellan Skarfven och Görfveln, en
vik af Mälaren. Bredstäket (i Sorunda),
Stäkeborg el. Stegeborg (fsv. Stekaborg el. Stækaborg).
Fht. stech, trajectus. (Graff 6, 632). Köpenhamn
kallades i forntiden Stegeburg. Jfr. stiga.
STÄK, s. stekj.
STÄKA, v. n. 2 lukta illa, stinka starkt,
synnerligen om brännvin och lik. "Liket stäker. Dä
stäker å aset". Vl.,vg.,ög.,sm.,hl. Stäga, id.
"Han stäger å brännvin". Hl. Stänka, id. Vg.
Stäkja, lukta illa, stinka som en brunstig bock.
Mp.; stägga, id. "Bókkarne stägga". Sm. Sträka,
Bl.; sträga, strägja, strega, id. "Liget strägjer".
"Når han ä full, så strägjer han så räligt. Dä
stregjer å drópparna". Sk.,hl. N. stækje, stinka;
isl. stækr, stinkande; stækna, blifva stinkande.
Stäggan, f. def. Chenopodium vulvaris. Sveal.
Stäkra (el. stäkkra), f. 1) (i riksspr.)
Phellandrium aquaticum. Kaks-stäkra, f. id. Hl.;
stäk-gräs, n. id. Hs.(Db.); 2) svalting:
Alisma plantago. Sm.(Femsjö). Hos äldre
författare (Frankenius, Tillandz) hänföres namnet
stäkra till Alisma; af Bromel kallas sistnämnda
ört stäkerört.
STÄKEL, m. gröfsta järnspett, hvarmed sten
häfves och brytes. Sm. Jfr stinga.
STÄKK, stäkk-ro, -stólp, s. stake.
STÄKKA, s. stakkoter, stinga.
STÄKRA, s. stäka.
STÄL, s. ståla.
STÄLA, s. stela.
STÄLE, m. benet, som går under hornet på
boskap. S.Sk. Jfr. kvikk, m. sid. 372.
STÄLE, ställe, s. stägel.
STÄLL, n. mycket fjäs, onödigt bestyr. G.
STÄLL, ställe-magare, ställ-jas, ställug, s.
stilla.
STÄLPA, s. stjelpa.
STÄM-GRÄS, s. stima.
STÄMM e. stämn, s. stam.
STÄMMA, stämme, stämmbol<i></i>, stämme, -nål,
stämmende-mörkt, s. stima.
STÄMNINGS-FÄLL el. stumning, m. fäll af
fårskinn med halfväxt ull. Stämningsfäll med
åkläde, en sådan fäll, öfverklädd å köttsidan med
tyg, vanligen brokig ullväfnad; begagnas så väl
till täcke som fäll under färder. Dl.(Särna)
STÄMPA (pl-or), f. stolpe, som stöder något
Sk.,hl. Stämp, m. stämpel (pl. stämplar), m. id.
Sk. E. dial. (Craven) stemplar, stolpe; fe. stæmp,
m. basis; skr. stamba, m. stolpe.
Stämpa, stämpa ópp el. ópp-stämpa, v. a.
1 stödja, understödja (t. ex. en bielke o. d.)
medelst undersatta stolpar (stämpor). "Stämpa
ópp bjelken i la-gullet; den har sakkat".
Sk.,hl. Stämpla ópp, id. S.Sk.
STÄNA, stänja, s. stynja.
STÄNGE, s. stinga.
STÄNKA, stänkbord, -dróppar, s. stinka.
STÄNNSEL, s. standa.
STÄP-TRUG, s. stiupa.
STÄRA, s. stira.
STÄRKA, stärke-bär, stärkelse-gryn, stärken,
stärkna, stärkt, s. stark.
START (pl.-ar), m. 1) stjert. Bl. Styrt, m.
Dl.; stert el. start (starrt), m. Vg.; 2)
framstående handtag, skaft. Stajrt m. id. "Stärt på
en streppebötta". "Stärt på en mölla, mölle-stärt",
träet, hvarmed en väderqvarn vrides. Mölle-stabbe,
m. id. Sk.; 3) ändan af en ryssja. Götal. Fsv.
stiærter, m. stjert, svans. Alex. 5108. Gl. Ord.
spr. 585. Didr. af B. 55; fn. stertr; n. stert; fe.
stëort; fht.,nht. sterz; holl. staart; ns. stert
(Schambach, 210): stêrd (B.W.B. 4, 1028);
ffris., nfris. stert, id.; e. dial. (Craven) start, långt
handtag. Jfr Dief. 2, 304.
Gryde·stärt, m. bandtag på en gryta. Sk.
Panne·järns-stärt, m. handtag på en
stekpanna. Sk.
Plog-stärt, s. plog.
Stjärta, v. n. 1 springa omkring utan
ändamål. G. D. d. stierte, id.; ns. sterten, v. n.
"fliehen: eigentlich. den hintersten im fliehen
zu kehren; oder es kann gezielet worden auf
gewisse thiere, die im laufen den schwanz
gerade hinten aus starren lassen". (B. W. B.
4, 1029).
Stjärtas, v. d. 1 småfria i tysthet. G.
Stärta-panna, f. pannjärn med handtag. Bl.
Tve·styrta (tve-störta el. tvä-stärta), f.
tvestjert: Forficula auricnlaris. Sk. N. tvesterta.
Jfr örna-styrta.
STÄRVA, s. starva.
STÄTT, s. standa.
STÄTTA, stätt-öl, s. stiga.
STÄTTETER, stätti(g)er, s. stinta.
STÄUR·BIDEN, -bjauden, -gard, -kunning-vall,
-landä, s. stor.
STÄV, m. (såsom i riksspr.) ståf (på ett
fartyg). Fn. stafn; ns., holl. steven; fe. stefn.
Deraf i munarterna:
Stäva 1, v. n. 1 1) styra kurs, rigta stäfven
af en farkost åt ett visst håll. "Stäva dit"!
Allm. i sjöspr.; 2) ställa, styra vägen. "Han
stäva at bynom". Vb. Allm. Holl. steven,
segla.
Stäva 2, f. hållning, allvar. "Dä ä ingen
stäva mä den mannen". Hs.
Stäva-lös (el. stäva-les), adj. 1)
oanständig, oskicklig (i uppförande); 2) opålitlig.
Hs.(Db.). Stävlös, id. Gstr.
Stävvlug (el. stävvlig), adj. anständig.
Hs.(Db).
Stav-ök·stókk, m. ökstock med stäf (ej
flat och tvär i fören). Sdm.(Ornö).
STÄVA UT, v. a. 1 Stäva ut hö, sprätta ut
det afslagna gräset så att det bättre torkas. Vl.
Jfr fn. stef, n. mellanrum (af tid).
STÄVLING, s. stam.
STÄVRA, stäver, s. staver.
STÖ, stödig, stödu, s. standa.
STÖDARE, m. träkloss, som uppbär fisknät i
sjön. Sk.(Barsebäck).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0723.html
