Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - STAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ston med en eller flera hästar; fd. stoþ, n.
flook af hästar. Sk. L. 9: 3; stoth, id.
Jydske L. 3: 49: fe. stôd, n.; lit. stodas, m. id.;
fht. stout, stuat,</i> f. flock af ston; nht. stute, f.
sto; e. stud, stuteri.
Stoa, v. n. 1 1) vara brunstig; om sto.
Sm.,ög.; 2) vara kättjefull; om otuktig
qvinna. Sm.
Stod·russ´, n. häst el. sto, som hela vintern
(året om) går ute. S.G. Fsv. stoþhors; fn.
stóđhross.
Sto·häst, m. hingst. Åm,—-sm. Fsv.
stoþ·hæster el. stodhester (Cod. A. 27, f. 265 v.);
fn. stod-kestr; d. stod-hest; fht. stuet-hengst;
fe. stôdhors.
Sto-marr´, f. 1) brunstigt sto; 2) kättjefullt
fruntimmer. Sm.; 3) ett fel i väfnad.
Ög.(Ydre). Fe. stôdmyre, f. sto.
Stå-bi´, m. 1) valk af filt, lägges ini en
halsduk; 2) kort halsduk med spänne uti; nu
obrukl. Jtl., hj.
Ståd, n. stöd, hässjestöd; deraf ståda (ipf,
o. sup. ståda), v. a. stödja, sätta stöd emot.
Vb. Fn. stođ, n.
Stå-för, m. föreståndare. Bl.
Stånda el. stånna, f. 1) tunna, träkar med
lock på att deri förvara mjöl, säd o. d.
Sdm.,nk.,ög.,sm.,kl. Stånn-tunna, f. id.; deraf
kål-stånna, f. hvari kål nedsyltas. Sdm.; 2) fig.
lunsigt och trögt fruntimmer. Sm. Fht.
standa, stanta,</i> f. alveus, statarius, orca (Graff 6,
697); lett. <i>standa, f. stående kärl, tunna; gael.
stann, stanna, stannt, m. tunna. Dief., vergl.,
wb. 2, 311.
Ståndare, m. en som gerna står. Sm.
Stånd-pes, s. pes. E. dial. standerwort.
Stånds, m. Senecio Jacobæa. Bhl.
Jakobs-stav, gull-bo, m. id. Stjelken är mycket styf
och rak, hvaraf benämningen.
Stån(d)-skjöl, f. växande skörd af säd,
som ej ligger på åkern )( legu-skjöl, f. då
säden ligger nedslagen af regn eller storm. Vb.
Stånke·bötta, f. ett träkärl med
trä-handtag. Dls.(Tössbo). Af sv. stånka, f. som är
deminutivum af stånna, stånda, f.
Stä´, adv. åstad. G.
Städa, v. a. 1 1) rengöra hos kreatur; 2)
stilla (kreatur), fodra, utfodra. "Ja städar
mina kor med vårsädshalm". Sdm.
Städ·gan el. mid-gan, n. mellersta
fiskegarnet (i sjön stående). S.G.
Städi (ipf. o. sup. städi), v. a. bringa att
stadna, hämma, hejda. Fl.(GK.,K.,P.).
Städja el. stäja. Hs.; städä (ipf. städdä), id.
G.(F.). Fn. stedja.
Städja, tvär-städja, f. bråddjup i sjö.
Hs.(Ljusdal). Deraf städje·bakken, m. def. Hs.(Db.).
Städum, adv. somligstädes, här och der.
Bi-städum, id. G.
Stä-hågg (ipf. stähågg, sup.-ä), v. a. laga
yxor som fått brodd i eggen. En sådan yxa
glödgas och stötes med eggen emot
smedjestädet (fsv, stæþ, n. el. stæþi, m.; fn. steđi, m.),
så att eggen blir hopstött och tjock, smides
sedan jämn, penas och närdas till nytt bruk. Vb.
Stännsel, m. penis equi. Ög.(Ydre),vg.
Jfr gr. στῆμα, n.
Stätt, adv. städse, för jämnan. Vg. N. stødt.
Stö, v. a. o. n. 3 1) eg. stöda, sätta stöd
emot eller under. Allm.; 2) gränsa intill eller
emot. "Våran hage stör inte deras skog". Nk.
Stöd-fallen, adj. som mistat störtet (af
fader eller moder); om barn. Sk.(Frosta h.>
Stödiger, adj. som står fast eller sradigt,
Vg. Stödig, stadig, styf, säker; om båtar.
"Står vässingen denhäringa byn, ä han stödig
te gagns". Bhl. Stödu, stadig; stark.
Fl.(Esse); städå, id. Fl.(GK.,K.). Fn. stöđugr:
fsv. staþugher; n. stød.
Te-stånn, n. 1) tillstånd, belägenhet; 2)
välsignadt tillstånd. "De säja att hon ä i
testånn". Sm.(Östbo).
Under-stand, n. begrepp. Hs. (enl. L-—m).
Fsv. understand, förstånd. S.S. 3, 129. Spec.
Virg. s. 84; e. understand.
Under-stå el. unner-stå, v. a. 1) förstå,
förmärka. "Ja unnerstår dä ej. Dä unnerstår
ja me inte på". Vg.,sm.,ög.,sdm.; 2) gissa.
Vg.,sm. Fsv. under-sta, under-standa, el.
undir-standa, förstå; fe. undir-standan; e. to
under-stand; fd. under-staa, under-stande, id.
(Mlb., Bib. ov.; Lucid.).
<sc>Ung-stånden</sc, s. on 1.
Upp-stånnare, m. uppståndare på en
spinnrock eller den delen af en spinnrock, hvarpå
hör-huvet el. blåna-tjuvan sättes, och hvilken
del tages bort, då ej lin eller blånor spinnas.
Deraf upp·stånnare-tyg, n. Vg.
Bólm-stark, s. bólm.
Bål·stark, s. bål.
Kära·stark, adj. som har godt förråd på
arbetskarlar )( kara·tom. Fl.(Nl.).
Ki(v)-stark, adj. envis. Sk.(Lugg.).
Liv·stark, adj. helsosam, ej medförande
död. "Förra året va livstarkt", d. ä. få
menskor dogo derunder. S.Sk.
Ljot-stark, adj. rysligt stark, ofantligt
stark. Dl.(Våmh.,Mora). S. ljot.
Mol·stark, s. mol.
Nosa-stark, s. nos.
Näva-stärk, s. näve.
O-stärk, adj. svag, utan styrka. Vb.
Starklek, m. styrka, t. ex. om starka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
