- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
657

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SPIL ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Baku-spila, baku-spjäl, s. baka.

Spel, n. spån, flat sticka. Kl. Fn. spilda,
f, afskuret flatt stycke af något; spelld. n. en
liten del af något; spila, f. tunnt och smalt
stycke (trä); n. spila, f. spån: e. dial. spal,
spall, spil, spale, spilra, spån; mht. spëlte, f.;
nht. dial. (Nassau) speller, späller, id.

Spela ,f. tunnt böjdt bräde, som går öfver
hjulet ini en hövagn. G. Jfr spila, f. som
egentligen är samma ord.

Spel-dynga, f. spåndynga. Kl.

Spel-fat, n. korg att bära stickor uti. Kl.
N. spilekorg.

Spel-tunge, spel-täun, spiller-täun, spil-tun,
s. tun.

Spila, f. 1) spjele (på bommen i on väf).
Fl.(Öb.). Spilä, f. G.; späla, f. Ul.; spila
el. spilja, f. Dl.; 2) en i båda ändar hvässad
stör, hvarpå sädeskärfvar uppträdas för att
torkas. Ö.Nk. D. spile, spjele.

Spili-kunnt, s. kunnt, sid. 365 b.

Spilk (ipf.-ä), v. a. klyfva i tunna stycken,
spänta (stickor att dermed tända eld eller till
stickbloss). Vb. Spilkä. G.; spelk’, id.
Nb.(Råneå).

Spiller, spillersta, spil-spångande, s.
spik-spångande.

Spiller-skrinda, f. skrinda af spjelar: en
större fyrkantig vagnskorg, flätad af tallstickor. V.Dl.

Spill-trä, n. tunna med lock. Sdm.,nk.

Spillär (ipf. spillrä), v. a. klyfva, bryta,
skära, klippa i små bitar eller spilror. Vb.

SpjäLk, f. tunn träspade med kort skaft
att dermed vända eller taga ut tunnbröd ur
ugnen. Åm. Spjålk el. spjalk, f. 1) id. Vb.
Spjark, f. id. Åm.(Nätra,Arnäs); 2) tunn
spjele, som begagnas i väfsträngen, när han
lägges på bommen, för att behålla det s. k.
skelet. Vb.,hs. Väv-spjäll, n. id. Nk. Spjåk,
(pl.-er), f. spjele, tunn sticka (till såll); deraf
spjåk-kärv, m. en bundt stickor till såll.
Dl.(Våmh.). Fn. spjalk, f. spjele; n. spjelk; skot.,
e. dial, spjelk; fe. spelc, spilk.

SpjäLka, v. a. 1 spjela (ett brutet ben).
Hs.(Bj.). Späla, id. Ul. Fsv. spjælka,
spjela. Bjærk. R.

Spjälke, m. kort gärdesgård. Ul.

Spjäll, n. 1) hörnig figur: a) liten hörnig
åker; liten del af en åker. Hl.,ög.,ul.; b)
arma-spjäll, ärmkil, kil i lintygsärmen vid
armhålan. Vg.; 2) segel i qvarnvingar. Ö1.; 3)
skifva (af sten, glas, järn, trä). Vg. Spjall,
n. a) järnplåt; b) glasskifva. Sm. Fsv. spiel,
n. liten hörnig åker (Linköp.s bibl. handl. 1,
240); fn. spjald el. spjall, n. a) tunnt bräde,
tunn skifva; b) tafla; moes. spilda, f. tafla,
skriftafla.

Spjäll-here (pl.-rar), m. dräng, som gerna
vistas i köket hos pigorna. Hl.(Harplinge).

Späla-pipa (pl.-por), f. ett blåsredskap
af vidjebark eller svarfvadt trä med 6
fingerhål; anblåses i ena ändan. Derpå blåsas visor,
stundom polska, mest af vallgossar, då de gå
åt fäbodarne. Jtl.

SPIL-KRÅK, s. spela.

SPILLA (ipf. spall), v. a. spilla ut. Sdm.
Fn., n. spilla; fe. spillan; fht. spildan; nht.
spilden; ns., holl. spillen; e. spill.

SPILL-ROVOR el. spy-rovor. f. pl. 1)
Brassica Napus, L.; 2) Bunias orientalis, L. Vl.

SPILLTA, spillt-rókk, -vagn, s. spellta 2.

SPIL-SKIR, s. skär 4 (under skjärå).

SPINDRA, s. spinga.

SPINGA, v. a. i spinta, spätttä, klyfva (färsk
tall till tunna stickor). Spingra, spingla, spindra,
spintra, id. Götal. Jfr spika.

Spinge, n. 1) sådant trä, som användes till
stickor; deraf spinge-trä, n. spinge-fur, f.
Vg.,sm.,bl.

Spinge-stikka, f. klufven sticka af kådig
tall att dermed lysa eller kölna. Ög.,sm.,bl.
Spinger-stikka, f. Vg.

SPINI, m. spene (hos kor). Dl. Spånå (def.
spånin), m. id. [Jtl. Fsv. spini, m. spene.
VGL.VML. S.S. 1, 184; fn., n. speni; fht. spunni;
lit. spenys.

Mår-spen, m. tungspene. Vg. Jfr fn. mör,
m, fett, talg. S. morlösa.

SPINK 1 (pl.-ar), m. 1) kramsfogel, sparf.
Spinke, spikke el. spekke, m. id. Svea-,Götal.;
2) spenslig menniska. Spinke, id. Götal. Fht.
speh, speht, m. picus; fn. spiki, m. id. S.E.
II, 489; n. spikkje, sparf; gr. σπζία, fink; skr. pika,
den indiska göken.

Grå-spinke, m. gråsparf. Ög.

Gul-spink, m. gul·sparf: Emberiza
citronella, L. Sk. Gål-spinke. Ög.


SPINK 2, s. spik 2.

SPINK, spinked, spinkig, s. spika.

SPINN, n. hörnskåpet vid öfversta bänken. Hl.
(Frillesås,Haslöfs,Karups s:r). Jfr tavlätt.

SPINNA (pr. spiđ, pl. spinnum, ipf. spann, pl.
spunnum, sup. spunniđ), v. a. spinna. Dl.
Spinna (pr. spindur, pl. spinne, ipf. spant, pl. spunnu,
sup. spunni). G.; spenna (ipf. spann, konj.

spunne, sup. spunnet), Vg.; spinn (ipf. spann, sup.
spånni el. spönnä), Vb.; spinga (spannt, sponget),
id. Sk. Fsv. spinna (pr. spindir. S.S. 1, 17;
ipf. span. S.S. 1, 14; sup. spunnith. Gl. Ordspr.
1081); fn. spinna; fht., fe., moes. spinnan; nht.,
holl. spinnen; e. spin; d. spinde; d. d. spinne.

In-spunteri, n. konster, bedräglighet. "Han
har så mykket inspunteri för sej".
Vm.(Herv.,Id.). Jfr sv. talesättet spinna upp skälmstycken.

Små-spunken, s. små.

Spindel-kóna, f. spindel: aranea. Nk.
Spindel·krångla el. spenne-krångla, f. id.; deraf
spindelkrångle-väv, m. spindelväf. Vg. (kring
Falköping). Fsv. spinnil, m. spindel; nht.
spindel; n. spinnel; fht. spinna. Jfr krångle-vävsa,
undor väva; kóna.

Spinge-kvinge, f. spinnhustru; fruntimmer,
som sysselsätter sig ined spånad.
Spinn-keling, f. Dl.

Spikge·rókk, m. spinnrock. Sk. Spinn-rukk,
m. Dl; spån-rókk, m. Sm. Fn. spunarokkr.

Spinne-kôva el, spenne-kôva, f. spindel. Vg.

Spinnel-väv, m. 1) spindelväf. Sm.
Spingel-väv, m. Sk.; 2) fig. något som är
ovaraktigt. "Dra spinnel-väv för öjena", förblinda. Sm.

Spinnesa, f. spinnerska. Vg.(Elfsb.).

Spunå, m. spånad, något som är spunnet
(af ull). Dl. Spåne, m. 1) spånad. Allm.
Spone, spöne, m. Bl.; spunn, n. id. G.; 2)
fig. tungt, brydsamt arbete. "Han har fått
spåne. Han ä i spåne mä dä. Ög.,sm.,kl. Fn.
spuni; n. spuni, spone, spånad.

Spån·dvärg, m. spindel. Vm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0687.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free