Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SOK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SóKK 1, m. 1) strumpa. Allm. "Kwit
sókkan å kilskoan ska e va, thå veit ’an he e
gröbbor". Fl.(Öb.). Sukka (pl. sukkur), f. id.;
deraf blå·sukkur, f. blå strumpor. Ö.Dl.; sókka, f.
strumpa. V.Dl.(Malung); hóse-sókk, m.
strumpsock. Sk. bl.; hwait·sukkur, f. hvita strumpor;
råđ·sukkur, f. pl. röda strumpor. Ö.Dl.; 2) ett
slags half-strumpor, som blott gå öfver foten;
socka. Kl. Fn. sokkr, m. strumpa; n. sokk; d.
sok; fe. socc; fht. soc; nht. socke; fin. sukka;
lett. sekke; frans. soque; gr. σύxχος ==
ϋπόδημα φρύγισν (enl. Hesychius). Jfr skr. sag,
att betäcka.
Ragg-sókkar, S. ragg.
Snö-sókk (pl.-ar), m. 1) eg. snösocka; 2)
fig. oförskämd menniska; skällsord. Sk.(Ing.),bl.
Sókka el. sókka på si, v. a. 1 draga på sig
snösokkor. Sm.
Sókka-dólla, f. flicka i strumplästen, i
sockor. Sókka-dólle·fota, f. liten flicka i
strumplästen. Nk.
Sókke-pösling (pl.-ar), m. stackare, som
ingenting kan uträtta. S.Sk. Jfr pysling.
Sókk-stikka, f. strumpsticka. Ul.
Sukkten, m. id. Dl.(Mora). S. ten 1.
Sukk-band, m. strumpband. Dl.(Elfd.).
Fn. sokkuband.
Sukk-spunå, m. ullgarn till strumpor. Ö.Dl.
An(d)-syls, ann-syles, adv. mot solen, hvad
som sker i motsatt led mot solen, ifrån vester
mot öster, ifrån höger mot venster. Götal.
Ansóles, id. Jtl. (enl. Hülphers); ann-söles,
Jtl.,gstr.,åm.; ånn-syls. Ög.,sm.; anner-söles,
Vb.; ann-söls, ann-sols. Vg.,vm.; ann-söls. G.
Fn. andsœlis; n. andsøles.
Dräng-sol, f. måne. "Drängsola ä óppe".
Kl. Góss-sol, f. Ö.Dl.: pi(g)-sol, f. Sm.
(Uppv.); natt-sol, f. Sm.(S.Vedbo),kl. Fn.
náttsól, måne (Rimbegla); færöiska naatseul, id.
Jeld-sol, s. eld.
Me(d)-sols, adv. med solens gång, från öster
till vester; om rörelser, som i vidskeplig
mening böra ske i denna rigtning. Sdm.
Rång-söLes, s. rång 2.
Rätt-syls, adv. hvad som går i samma
led med solen, d. v. s. från öster åt vester,
från venster åt höger. Götal. Sol-rätt, adv.
Sm.; soles-rätt, adv. id. Åm. Fn. rèttsælis.
Sola ópp, v. imp. 1 solen synes (mellan
regnskurar och under mulen väderlek). "Nu
solar dä ópp igen". Götal.
Sola-bergning, f. solbergning, solnedgång.
Allm. Sol-bjärga, sol-bjärgar, id. "Mot
solbjärga", mot solnedgången. "Västan blikknar
äut mot solbjärga", vestan(vinden) lugnar ut
mot solnedgången. N.G. "Mot sol-bjärgar",
mot solnedgången. S.G. Fsv. solbærgning.
S.F.S. 7, 23; solbærgan. S.S. 3, 123.
S.F.S. 7, 2, 252. Spec. Virg. s. 311; fn. solbjörg;
d. d. solbierg, solbiering.
Sola-kväll (el. sol-kväll), m. tiden för
solens nedgång; solnedgång. "Dä ä solkväll nu".
Sm.,bl. Sola-kvällning, f. id. Sm.(Östbo).
Sol·base, m. solvärme, solbadd, brännande
solhetta. Kl.,sm. S. basa 1.
Sol-blommä, m. Apargia aucmnalis.
Dl.(Elfd.).
Sol·bräkk, m. solhetta. Vb.
Sol-båge, m. Skjuta sol-båge hålla
handen för ögonen (att afvärja solstrålarne) och
se upp. Ög.,sdm.
Sol-bär, n. svarta vinbär: Ribes nigrum.
Hl.,sk. Jfr tistron.
Sole-gladning el. sola-gladning, f. 1)
solnedgång. <i>Sols-gladning, sola-glaning,
sole-gladdning, sol-glänning, sola-glänning, f. id.
Götal.; 2) soluppgång. "I första
solaglänningen". Sm.,kl.,vl. Fn. sólargladan, f.
solnedgång. Fornaldarsögur Norðlanda 1, 518: n.
solaglad. id.
Sol·fall, n. solnedgång. Sm. Fn. sólarfall.
Sol-gläntan, f.. def. ett ortnamn på en
mark i Hagbyhöga. Ög. S. glänta, sol-glätta.
Sol-glätta, f. solljusning, solglimt. Vg.
Sol-gras, n. röd klöfver: Trifolium
pratense. Dl.(Särna). För bladens egenskap af
solvisare.
Sol gård, m. 1) en ring omkring solen; 2)
fig. ett större rum uti en katsa eller inhägnad
af grofva stickor, hvaruti synnerligast brax
fångas. Sm.
Sol-helik, sol-ilka, s. helika, sid. 280.
Sol-hjort, m. ånga som uppstiger vid
väggar genom vårsolens värme, betecknande
vintrens slut. Ög.(Ydre). Sol-okse, m. 1) id.
Ög.(Ydre),nk.; 2) lågt strykande dimma, som
om sommaraftnarne stundom synes. Nk.
Sol·hvórr, n. sylstyng. Så kallas de
fläckar af dagg eller regn, som uppkomma på
väfvar då de ligga ute på bleken under
solståndsdagarne. "Ta in räkkerna, annars faller
sol-hvórr i dom!" S.Sk. Jfr d. solhverv,
solstånd; gl. d. solhuerff, id. (A. S. Vedels
Saxo, XIV, 433); fn. sól-hvörf, n. vintersolstånd.
Sol-hylla, f. sol-hölje. "Hålla solhylla el.
titta under solhylla", sätta handen eller
händerna öfver pannan för att kunna se i starkt
solsken. Sol-hylkä, f. litet solhölje. "Sätta
solhylkä", id. G. (Deminut. af sol-hylla).
Sol-kniäpä, m. eg. solknapp: slåttembla:
Hypochæris maculata. Dl. Jfr slåtter-gubbar.
Sol-okse, s. sol-hjort.
Sol-ring (pl.-ar), m. timvisande ring af
metall; solvisare. Sm.
Sol-sikka (pl.-ker), f. Chrysanthemum
segetum. Sk.,hl. Sol-svekka (pl. ker), gul·sikke,
f. id. Sk. D. solsikke, id. Jfr fe. solsêce,
solstånd, lt. sol-sequium, för Chrysanthemum
segetum, som nu skiljes till ett eget slägte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
