Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SNJÖ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snautas, v, d. kyssas. "I Dalum ir omali
dält snautas min kullum å hjällom". Dl.
Snoter, adj. vältalig, munvig. Sm. (enl.
Spegels gl. Ihre, gl. 2, 681). Fn. snotr, vis,
förståndig; belefvad; fe. snotor, klok, vis; fht.
snottar; gl. d. (Kristian Pedersen) snot; d. d.
snuted (Kok 1, 376); moes. snutrs, id. Jfr
homo emunctæ naris.
Snotra el. snottra, f. liten vacker flicka.
"Du lilla snotra (el. snottra!)". Sm. Fn. snót,
f. (poetisk) benämning på vettig flicka; snótra,
f. id. (Hald.).
Snuda, f. 1) snut, mun. "Han fikk på
snudan. Hållt snudan på dej!" Deraf fylle-snuda,
f. fyllesvin, drinkare; 2) hörn, flik t. ex. på en
näsduk. Sk. Snauta, f. 1) liten utstående del
af något mjukt ämne, t. ex. ändan på en korf,
hörnet af en säck. Sm.,hl.,bl. Snuda, f. id.
Hl.; 2) någonting inviradt i ett papper eller en
klut. "Ja fikk en liten snuta på köpet". Sm.;
3) hörn, gömsle. Sdm.
Snudig, adj. nätt, fin. Vl. Jfr snoter,
här ofvan.
Snute-duk, m. näsduk. Dls.
Snutig, adj. ond, vresig. Nk.(Karlskoga
bergsl.).
Snutlig, adj. hygglig, hyfsad. Öl. Fn.
snotligr; n. snoten. Deraf osnotlig, adj. osnygg,
otäck, motbjudande. Sm. Osnytrugur, osnöjtli,
osnötli. G.; osnötteli, usnytteli, 1) id.; 2) elak.
"Katten ä så osnötteli att stiele sul"; osnytteli,
adv. rysligt, gement, otäckt. "Han ä så
osnytteli le(d)". S.Sk.(Ox.). Isl. usnotr, a)
obildad, plump; b) narraktig; d. d. usnøtet, plump,
ohyfsad; näsvis; snuted, klok , listig (Kok
1, 376).
Snyte n. 1) trut, mun; 2) hörn på kläde,
säck, åker. Allm. Snyde, n. knyte.
Hl.(Skällinge); 3) trångt horn, vinkel. Ul. N. <i>snyt</i,>
m. spets.
Snyta, f. vrå, hörn. Sdm.(Länna).
Snyting (pl.-ar), m. örfil, slag för näsa och
mun. G.,sm. Snöjting, m. G.(F.);
snut-huggare, m. id. Sm.
Snåte, m. det som putsas eller snytes af
ljus, pertor. Ljus-snåte, pert-snåte. Fl.(Ök.).
Sno, f. snod, snöre. Allm. Brukas stundom
i skriftspråket. Snu, f. id. Vl.; i några
munarter snodd, f. Fsv. snoþ, f. snod. GL.; e.
dial. snood. Jfr snor, f. under snara.
Snod, adj. (eg. p. p.) 1) eg. snodd; 2)
omvänd; om en vagn. G.
Snoen, adj. (eg. p. p.) 1) vriden. G. m. fl.;
2) driftig, rask, mycket omtänksam. Kl.
(Madesjö); 3) sniken, girig. Kl.(S.Möre), bl.,sk.
Fn. snuinn, a) eg. vriden; b) böjd för.
F. 5, 35. Jfr snodiger.
Snoning, f. vändning. Sm.,g. Snoing, f.
id. "I snoinga", på stunden. "Ja sa vara te
ress i snoinga". Sm. Fn. snúning, f.
snoning, vändning.
Snora sej, v. r. 1 1) vrida sig, draga sig
åt sidan. "Nu ska väl skóstenspiban snora
sej", ett uttryck af murare under uppförande af
en skorsten. Sk.(Ox.); 2) snora sej te,
oförtjent bekomma något, slingra sig till något.
Sdm.(Ornö,Björkvik).
Snorandes, adj, objuden, oväntad. "Han
kóm snorandes", han kom oväntad (då man
förehar något, som för honom skall vara
fördoldt). Sdm.
Snor-bókken, m. def. ett slags dans;
utföres endast af kullor. Dl.(Äppelbo).
Snöra, v. n. 1 gå på tok. "Dä snörar för
honom". Hs. Snera, tala eller göra
galenskap. Hs.(Db.).
Snöra om, v. a. 1 vända om. Hs.
Pigg·snodig, s. pigg 2.
Snodiger, adj. rask, hurtig, flink.
Vb.(Skarab.),vl. Snotig, id. Vg. Fn. snúdigr;
fe. snûder; n. snodig; d. d. (Slesvik) snau.
Snodigt, adv. raskt, flinkt. Vg.
Snoe, m. reda, besked, underrättelse,
spaning. "Ja fkk inte snoe på’et". Ög.,sm. Snå,
m. id. Kl.
Snoen, m. def. hastig verkan. "Dä gjorde
snoen". N.Hl. Fn. smúđr, raskhet; fördel,
vinning.
Snora, v. n. 1 springa omkring utan behof
och plan; fjeska. Vg.
Snota sig, v. r. 1 skynda sig. Vg.(Marks,h.;
föråldr.). Fn. snúđa, påskynda; snýđja,
skynda; fe. snyđjan, id.
Snöring, m. liten stund. "Gå bórt en
snöring". Sdm.(Björkvik).
Av-sno, v. a. 2 genom kall blåst förstöra;
om gräs o. d.
"Hva Thor låter gro,
Ska Aved av-sno". S.Sk.
Sno 4, f. svag, men kall blåst. "Dä ä så’n
sno". Vl.,dls. Snodd, m. id. Åm. N. sno,
snoe, snå.
Snodt, adj. kallt; om vädret. "Snodt i
väret". Vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
