Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKÄR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skir-tvätta, v. a. 1 tvätta ren. Vg. Jfr
thorshelg.
Skyrna el. skörla, v. n. 1 klarna; om
luften. Kl. Fn. skírna.
Skär 2, n. ljusstrimma. Sdm. D. skiær.
Skära l, f. ljus, klar fläck eller strimma på
en eljest skybetäckt himmel. Hl. Skäro
(stjäro), f. id. Fl. (Öb.); deraf blid-skära, f. klar
strimma mellan molnen; anses förebåda
blidväder. Sm. Fn. skæra, dagning eller skymning.
Skära 2, f. Allmän benämning på flera
tistelväxter, helst färgväxter, enkannerligen
Serratula tinctoria, men äfven Dipsacus. Skäla</i>,
f. Serratnla tinctoria. Ög.; i andra munarter
skäle-gräs, n. id. Deraf gul skära, f.
Centaurea Jacea. Sm.,sk. Benämningen häntyder på
dessa växters egenskap att färga tyg
glänsande, skärt. Gl sv. (Bromel) engieskiära,
gåälskiära, brun lettegräs. Troligen är
växtnamnet skära beslägtadt med det dakiska σϰιαρή,
som betyder Dipsacus. Dioskorides, som lefde
i medlet af första århundradet och var
ungefärr samtidig med Plinius, anför i sitt verk περἰ
ὔλης ἰατριϰής, 3 bok. 11 kap. följande:
"δίψαϰος. ’Ρωμαῖοι λάβρουμ Βένερις,
οἱ δὲ ϰάρδουμ Βένερις, Δάϰοι σϰιαρή.
Skär-dagarne, m. pl. reningsdagarne eller de
heliga dagarne; så kallades fordom dagarne i
dymmelveckan. Sm. (Värend).
Skärm, n. glimt, sken på himmelen. Sk.
(Skytts h.).
Skärma, v. imp. 1 glimta; om sken på
himmelen. Sk. (Skytts h.).
Skär·nimmer, s. nimma.
Skärsel 1, n. sken på himmelen: a)
strimma på himmelen, som om aftnar eller
morgnar nppkommer derigenom att den ned- eller
uppgående solen upplyser molnen vid
synkretsen; b) sken på himmelen vid eldsvåda.
Sk.,bl. Deraf skärsla, v. imp.
Skärsel, 2, f. ett slags signeri med
gudsdom från medeltiden för att utröna hvem som
stulit en sak. Dermed tillgår så, att tvenne
qvinnor taga ett grynsåll , hålla det lodrätt
emellan sig, och lägga inuti på ringen nedtill
bryne, en hårborste, en vigselring och en
psalmbok, medan en ullsax med udddarne instickes i
ringen ofvantill. Sållet fattas nu af den ena
qvinnan, som sticker fingret i ullsaxens bygel
och på detta sätt håller sållet hängande.
Sållet föres sedan ansyls omkring, medan den
andra qvinnan vid dopnamnet uppräknar
hvarochen, som är misstänkt för stölden, det ena
namnet efter det andra. När tjufven blir
nämnd, tros sållet stadna af sig sjelf eller
vända sig rättsyls. Sm. (Värend). Deraf skärsla,
v. n. 1 sålunda öfva signeri. Sk.,bl.,sm.
Sålla, v. n. 1 id. Sk.
Skärsla, v. imp. 1 1) glimta ; om sken på
himmelen; säges egentl. när en ljusglimt hastigt
synes och det blir mörkt igen. "Dä skärslar
på himmelen. Dä va nókk våa-ill, fór dä
skärsla så i söner"; 2) skärsla för övenen,
glimma till för ögonen. "Han stötte emot så
dä skärsla för övenen". Sk. (N. Åsbo).
Skjärräs (uttal, stjärräs, ipf. stjärräst). v.
d. vämjas vid. "Han va så odedot, så ja
skjärräst åt’an". Fl. (Öb.).
Skärslig, adj. krasslig, halfsjuk. Kl.(Tjust).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
